Åttiotaggarmamman ringde igårkväll.
Hade blivit uppringd av en så trevlig mäklare. Som undrade om de inte ville ha en värdering av villan. Jo, det kunde hon visst tänka sig och visst; han kunde få komma på fredag.
Sen ångrade hon sig.
Ringde mig; kunde jag ringa och avboka?
Hon kom inte ihåg vad han hette, men han lät ung och han lät väldigt trevlig, nåt på J kanske?
Men vilken mäklarfirma var det då?
Nej det kom hon inte ihåg; kanske Svenska Fastighetsbyrån?
Så jag började med Svensk Fastighetsförmedling, fortsatte med Fastighetsbyrån, Länsförsäkringar, Skandia, Mäklarringen, Mäklarhuset och ingenstans fanns det en trevlig ung man på väg till åttiotaggarna.
Blev lika trött som Dante.

Inatt var jag tokförbannad på Halvan; han körde sin Prius laddhybrid och jag satt bredvid i passagerarframsätet. Bilmodellen har en ovanligt bred och hög mittkonsoll.
Plötsligt så säger Halvan att han vill testa ett nytt styrsystem som han laddat ner och installerat i bilen så den blivit självkörande. Samtidigt hoppar han ur bilen som fortsätter framåt. Inte funkar det förarlösa styrsystemet; bilen rullar ganska snabbt av vägen och upp på en trafikerad gång- och cykelbana. Som den är konstruerad finns ingen möjlighet för mig att klättra över till förarsätet. Jag kan bara nå ratten hjälpligt för att styra och tuta för att varna barnvagnsekipage och cyklister jag ser framför mig. Den livsfarliga situationen fortsätter tills jag kommer på att trycka på startknappen, (modellen har inget startnyckellås) och får stopp på den vådliga färden.
Jag vaknar av det hastiga inbromsningsrycket, tvärilsken.