Jag dräller ju hemma sedan några år. Inga lönebesked att läsa alltså. Först var det en massa skojigt jobb att fixa som takmålning, golvläggning, putslagning, medan det numera är mest Sisyfosarbete som tvätt, städning, matlagning och hundpassning samt ett och annat mindre projekt som byte av dörrblad.
Det blir inte det orangea kuvertet tjockt av. Hade tänkt mig en framtid som speckare; köpa renoveringsobjekt, fixa till och sen sälja, men hängde inte riktigt med i prisspiralen, tyckte vinstmarginalen åts upp av renoveringsutrymmet. Men vi klarar oss gott på det vi redan har och Halvans lön.
Omkostnaderna är inte särskilt höga trots att vi handlar dyra ostar.

Men man blir kanske lite ellers av att gå hemma. Jag har gjort två försök sedan jag lämnade mitt intensiva mäklarliv i Göteborg; en gång som försäkringsförmedlare (pallade inte att ta rast exakt fem i tre till kvart över och sedan bli blängd på om jag gick till damrummet vid ett annat tillfälle, ville heller inte vilseleda kunder, men det är snarare en historia för Plus eller Uppdrag granskning) och en andra gång som assistent till kvinna som egentligen behövde en god man (det var för eländigt för mig och Dante att bevittna från första parkett).

Så jag har tänkt tredje gången gillt. Det måste bli bra. Bra för mig. Bra för Halvan och Dante. Och hållbart långsiktigt. Nu har jag sökt ett jobb, som sommarvikarie, tänkte att det kunde funka som en provanställning, både för mig och för företaget. Men jag har inget besked ännu och fick ett väldigt bryskt kort svar när jag gjorde en försiktig propå; "det är inte klart än". Fast jag tror jag passar mer än perfekt där.

Nähä, när då då? Ska jag bara vänta och kanske inte få nåt besked alls? Jag tror jag framstår som en ganska skum typ om man läser mitt cv; hur kan en stadig start med tekniskt gymnasium leda till prästutbildning och fastighetsmäkleri via processindustri och kriminalvård?

Nu har jag hittat ett nytt spår att leda in mina och andras fötter på;
Medicinsk fotvård.
Kan utföras hemma i det för stora huset. Det är stor efterfrågan i Glosoppestan. Man kan arbeta privat eller på avtal med vårdcentral. En bokningsbar hemsida, en behandlingsstol, en balja och lite verktyg (och en redigt bra förstoringslampa) samt en ordentlig utbildning på Axelssons.
Utbildningen är ett halvår i... Göteborg!!!:-)
Kostar en slant, men sen är det bara att sätta igång.
Är det nåt jag missat med detta? Visst blir det väl inte lika välfylld pengapung som i mäkleriet, men en strid ström av glada och nöjda kunder och fria arbetstider. Dante kan bli receptionist.
Är det nån som kan komma på var skon klämmer;-)?
Okej, fötter kan ju vara rätt möttiga, men man har ju handskar och då blir ju förbättringen desto synligare.
Halvan tycker heltidshalvåret blir besvärligt ur hundsynpunkt. Men sen behöver vi ju inte ordna passning i det långa loppet.
Vad säger ni?
Jag har googlat och läst o kollat alla möjliga filmer om fötter o fotvård och mailat de två branschorganisationerna. Halvan känner till två terapeuter via deras makar som man kanske kunde få lite inblick i fotvärlden via. Jag har ju dessutom jobbat några år som diplomerad massör (ibland är det lättare att räkna upp vad jag inte jobbat med) på en hudvårdssalong så lite anatomi och rörelseapparatlära sitter redan.

Ibland är naturen jävligt jobbig.
Det händer saker där som man inte vill se. Fast i den naturliga naturen så kanske änder inte samlas i såna enorma flockar som de gör i populära parker med vinterutfodring.
Det jag syftar på är gruppvåldtäkter bland gräsänder. Ett väldokumenterat fenomen så det är inget jag hittar på.
Så här års spritter det i brallorna de inte har; de färggranna anddrakarna. De ger sig på ensamma honor i grupp och trycker ner och håller fast henne och bestiger henne en efter en. Det pågick överallt när vi kom med Dante till parken idag. Och Dante, som den gentleman han är, ryckte ut till honornas försvar och jagade gröna ankor så de flög åt alla håll och honorna kunde fly undan. Duktig vovve. Sen såg vi en död hona i ett buskage och det var full aktivitet även där, så de är nekrofiler dessutom.

Hört talas om samtycke din elaka jävel?!
.

Ni vet att jag är en riktig ostmus.
När vi är hemma i Glosoppestan på lördagar så brukar vi ta en promenad med Dante i innerstaden och passerar då stadens tröst; den alldeles utmärkta ostaffären.
Jag brukar stå kvar utanför med hunden medan Halvan handlar. Idag föll han för en schweizisk bergsost som bara finns på våren: "Der scharfe Maxx". Den är vansinnigt god, med toner av kola och nöt. Låt inte "skarp" i namnet avskräcka er; den är både krämig och fyllig. Påminner om Appenzeller.

Varför köpte han så liten bit?

Vi väntar på husse som genomgår lördagsputsning: klippning, rakning och pincett lite här och där. Dante är glad han inte är involverad, men otålig att komma ut. Om det inte tinat upp för mycket redan i leran och sörjan i rastgården så ska vi kolla om lördagspolarna hänger där.

Vi skulle titta på ett hus till salu i eftermiddag med sjönära läge. Men en initierad fågel viskade i mitt öra att stället är knottinvaderat. Det pallar jag inte, mygg står jag ut med men inte de där elaka smygande bitvargarna. Så den visningen är avbokad, blir visning av Halvans nya bil in spe istället.

En härlig morgon.
Matte vill fånga den vackra rimfrosten på bild, Dante vill fånga rådjur.
Det märks att skogen är ett välbesökt naturreservat, rådjuren är ganska orädda och stressar inte när de får syn på oss. Dante blir däremot uppspelt till max och jaktinstinkten slår till så matte har fullt sjå att hålla emot.
Inga bilder på deras knasiga fluffiga vita ändalyktor alltså. De ser ut som såna där muffar man värmde händerna i förr.
När Bambi 1 och 2 försvunnit, får det duga med harar och när Jösse 1 och 2 skuttat iväg, så får man nöja sig med att plöja ner nosen i fjolårsgräset i jakten på skogsmössen.

En del av skogen är som gjord för "dog parkour"; full av stock och sten att balansera på och skutta över. Vad gör man inte för en bit lunga?

Sen på hemväg så blir det att tugga is; alla pölar är bottenfrusna.

Efter att ha blivit kloklippt igår och badad idag, så är Dante på sin vakt när matte närmar sig; vad ska hon nu hitta på att plåga mig med?

Tror vi båda hoppas att det var säsongens sista inomhusbad. Det är så mycket lättare med trädgårdsslangen och efterföljande utomhustorkning.

Imorse var det minus fyra, vacker rimfrost och dimma när Dante och Zorro körde fryst gyttjebrottning, definitivt inte i djupfryst lera, bara lurigt lättfryst på ytan för han var makalöst skitig när vi kom hem. Nu är det full sol, klarblå himmel och plus sju. Kan vi gå ut och pudeltrippa lite fint Dante, så husseHalvan får känna på din tidsbegränsat rena päls när han kommer hem?

Matte är utpumpad, svettig och andfådd, men nu är Dantes klor hjälpligt klippta.

Han verkar vara väldigt lik sin mamma Yatsie i Utrecht; lika desperat ovilligt inställd till kloklipp o lika galet tokig i katter.
Den som vill titta på roliga valpfilmer kan titta in på www.barbetyatzie.se (matte är svenska).

När han visar att han inte vill bli klippt så öppnar han käften och liksom markerar ett bett över min handled, han tar inte i ens, han är så himla snäll. Spjärnar bara med benet och snor runt för att komma undan, vilket i och för sig gör det krångligt nog för en som ska försöka se de svarta klorna bland det svarta lurvet.