Fullständigt oflyt idag med dörrarna som jag bytt, inte nog med att dimensionerna på moderna dörrar inte stämmer med 60-talets mått; det var jag beredd på. Jag har fått såga av både dörrblad och och spetta ur karmen med stämjärn. Med hjälp av en gångjärnsadapter har jag fått ihop det nya bladets snäppfäste med befintlig gångjärnshalva i karmen. Men som sagt; trodde det var nog med stök och bök i och med detta. Men jag bedrog mig: köp inte gamla snygga tidsenliga teakhandtag på Tradera och försök peta in dem i låskistan i nya dörrar: mittpinnen är för tjock och snor du en tunn från ett nyare handtag så är den för lång och måste sågas av med bågfil och blir vickig inne i själva handtaget. Och nya låsskyltar har genomgående skruv medan de gamla hade kort träskruv.
Skojigare kan man ha det.
Så ett gott råd för ett bekymmerslöst liv: låt dörren vara eller byt rubbet; karm, blad och trycke.

Dante hoppade högt när han fick syn på en tappad navkapsel lutad mot en grannes häck, fy så otäckt! Där har minsann aldrig varit nåt förut.
Så nu börjar tydligen andra spökåldern. Om nån undrar varför ni kan se en kvinna stå och klappa tappade bildelar och prata barnspråk:
Titta så fin Dante, inte falig, inte falig alls...

Själv hoppade jag högt i affären på helt andra sidan Glosoppestan; det var superextrapris på lösgodiset så stans daglediga invånare flockades runt godisburkarna som en flock hyenor runt savannens absolut sista vattenhål före torrperioden. Det gick bara inte att passera utan att riskera att bli nedtrampad, fick parkera vagnen och knö och krångla mig fram till fiskdisken och grisknorrarna.

Vi har en ganska ograverad påsk, alla vi brukar kalasa med är upptagna på annat håll. Halvan har en fotbollsmatch att bevista (på läktaren) på påskafton och åttiotaggarna har önskat bli hitbjudna på kaffe nån eftermiddag tillsammans med snälla dottern som givetvis kommer hem över påsk. Det är allt.

Det betyder tid att planera Japanresan antar jag och betyder frihet att tolka vad som är rätt påskmeny. Vi ska förhoppningsvis ta oss igenom helgen godisfria. Halvan har typ gjort sig av med 20 smörpaket den här senaste skärpatillsigomgången. Jag har fått ett återfall av vågfobi så jag har inte vägt mig. Så jag kör hängavtal på Halvans resultat så att säga.

Åttiotaggarmamman som älskar att kommentera min vikt, sa igår att hon tyckte sig se att jag gått ner lite. De där hökögonen har hängt med i snart åttiofem år nu och blängt på min mage i mer än femtio av dem.

Så nu undrar jag om man kan få en hint om god påskmat?
Vad ska ni duka upp?
Jag ska givetvis servera Fru Martinis tjusiga vaktelägg.

PS. En varning bara; bildgoogla inte "påskbuffé" om du inte är beredd att bli rejält hungrig.

PS2. Med risk för att låta som Jan-Öjvind Svahn; idag är det dymmelonsdag, INTE askonsdag som är den onsdag som inleder fastan. Idag inleds stilla veckan och förr dymlade (dämpade klangen med trasor) man kyrkklockorna denna dag.

Premiärtur.
Det här är första gången nånsin som Dante ligger och enbart chillar i hundbädden. Han blev därmed 2 år och 1 månad innan han kom på att det var gôtt att bara ligga i den. Annars har han tidigare bara använt den som matverkstad; som stöd till märgben och sånt.
Detta inträffade alltså samma dag som hans matte äntligen fick det där telefonsamtalet som gjorde henne på ovanligt gott humör. Säger inget om innehållet än, men ber er hålla tummarna för mig nästa torsdag eftermiddag.

PS. Bekvämliggandet pågick i max tio minuter, nu är han tillbaka på mattan och tuggar oxöra.

Idag har jag tänkt medan jag skurat åttiotaggarnas badrum.
Världen är sig inte lik.
Terrorister i Europas storstäder.
En oändlig ström av flyktingar.
EU-migranter på knä för en krona utanför Ica.
Samtidigt som ett gäng tweenies tisslar och tasslar på skolgården mittemot om vem som har finaste Michael Kors-kopian.

Ju allvarligare och svårare den globala situationen blir, ju mera fokus på mello, fredagsmys och kändisskvaller här hemma.
Det är väl en strutsmetod? Att bli mer och mer ytlig, ju svårare andra har det. För att det är så jobbigt att ta till sig och det finns så lite man kan göra.
Men jag tror på fjärilseffekten. (Så heter det väl?; att om en fjäril i Kina viftar på sina vingar så fortplantas rörelsen tills den nått jorden runt.)
Var lite hygglig mot nån; håll upp dörren, släpp före tanten med rullator, beröm en kollega, köp de hemlösas tidning, tryck på Räddabarnen-knappen på pantmaskinen. På Facebook finns gruppen Hjälpande änglar (för er som inte Facebookfastar) där man väldigt handfast kan hjälpa nån i knipa i ens hemstad; med en matkasse, ett busskort eller blöjor.

Goda handlingar smittar, ge oss en pandemi av godhet.

Matte, häng med; jag är säker på att rådjuret försvann in här under granen.

Tack fru Martini!

Tur man kan stänga av musiken.