Ibland är naturen jävligt jobbig.
Det händer saker där som man inte vill se. Fast i den naturliga naturen så kanske änder inte samlas i såna enorma flockar som de gör i populära parker med vinterutfodring.
Det jag syftar på är gruppvåldtäkter bland gräsänder. Ett väldokumenterat fenomen så det är inget jag hittar på.
Så här års spritter det i brallorna de inte har; de färggranna anddrakarna. De ger sig på ensamma honor i grupp och trycker ner och håller fast henne och bestiger henne en efter en. Det pågick överallt när vi kom med Dante till parken idag. Och Dante, som den gentleman han är, ryckte ut till honornas försvar och jagade gröna ankor så de flög åt alla håll och honorna kunde fly undan. Duktig vovve. Sen såg vi en död hona i ett buskage och det var full aktivitet även där, så de är nekrofiler dessutom.

Hört talas om samtycke din elaka jävel?!
.

Ni vet att jag är en riktig ostmus.
När vi är hemma i Glosoppestan på lördagar så brukar vi ta en promenad med Dante i innerstaden och passerar då stadens tröst; den alldeles utmärkta ostaffären.
Jag brukar stå kvar utanför med hunden medan Halvan handlar. Idag föll han för en schweizisk bergsost som bara finns på våren: "Der scharfe Maxx". Den är vansinnigt god, med toner av kola och nöt. Låt inte "skarp" i namnet avskräcka er; den är både krämig och fyllig. Påminner om Appenzeller.

Varför köpte han så liten bit?

Vi väntar på husse som genomgår lördagsputsning: klippning, rakning och pincett lite här och där. Dante är glad han inte är involverad, men otålig att komma ut. Om det inte tinat upp för mycket redan i leran och sörjan i rastgården så ska vi kolla om lördagspolarna hänger där.

Vi skulle titta på ett hus till salu i eftermiddag med sjönära läge. Men en initierad fågel viskade i mitt öra att stället är knottinvaderat. Det pallar jag inte, mygg står jag ut med men inte de där elaka smygande bitvargarna. Så den visningen är avbokad, blir visning av Halvans nya bil in spe istället.