Matte är utpumpad, svettig och andfådd, men nu är Dantes klor hjälpligt klippta.

Han verkar vara väldigt lik sin mamma Yatsie i Utrecht; lika desperat ovilligt inställd till kloklipp o lika galet tokig i katter.
Den som vill titta på roliga valpfilmer kan titta in på www.barbetyatzie.se (matte är svenska).

När han visar att han inte vill bli klippt så öppnar han käften och liksom markerar ett bett över min handled, han tar inte i ens, han är så himla snäll. Spjärnar bara med benet och snor runt för att komma undan, vilket i och för sig gör det krångligt nog för en som ska försöka se de svarta klorna bland det svarta lurvet.

Olycklig kille: matte har tagit fram klotången.
Nu igen!!!

Jag är en jävel på sömn.
I vanliga fall. Behöver ingen mörkläggning eller nån särskild madrass eller kudde, jag kan sova bara jag får ligga (ner alltså, är för gammal för att tillämpa den nya betydelsen).
Är dessutom extra bra i grenen somna in, det kan gå mindre än en minut efter kinden mött örngottet. Fråga Halvan; han får sällan svar på sista frågan vid läggdags, jag är redan hos John Blund.
Men nu har det gått troll i sömnfabriken. Tre nätter i rad har jag väl sovit två-tre timmar för att sedan vara klarvaken till ungefär nån halvtimme före Halvan stiger upp, då först har jag slumrat till. Börjar känna mig som lite bakfull. Nyss hade jag en tanke på att ta en siesta, men då blir det väl blaha blaha ikväll igen.

Vad är det som spökar? Är det ännu en klimakteriegrej jag inte blivit upplyst om? Om det nu är där jag är, tre veckor efter.

Stökig morgon för Dante. Övervaka killarna som lägger fiber längs med tomtgränsen. Och dessutom skälla ut en framfusig katt som hade mage att sätta sig på hans veranda och tvätta pälsen.

Sen kom collien Lina förbi och då måste man ju kolla att inte den där pinntokiga tjejen snor nån av ens pinnar, såg allt att hon bar iväg en lång och fin grankotte.

Vi gick på teater, Riksteaterns hyllning till Lena Nyman. Allt var med; från den skandalösa filmrollen som Steva i Vilgot Sjömans "491" till fyllekörning och dvärgschnauzern Kaxe, via Ingemar Bergmans "Höstsonaten" och HasseåTages "Glaset i örat". Ett porträtt av en kvinna som hade lätt för teater, men lite svårare med livet.

För mig är hon kronprinsessan Victoria i HasseåTagefilmen "Sopor" där barn ockuperar Kungliga slottet och tar kungen och Silvia som gisslan för att kräva barnens rätt i samhället. Och Ronja Rövardotters morsa. Och hon som sjöng att hon "nigit för nymånens skära..."

När hon var döende slutade hon äta och dricka annat än hallonbakelser och champagne.