Sådärja, då har ni lärt er ett nytt ord.
Längst ner till höger ser ni hur en sådan mackapär ser ut.

...har slagit sina kloka huvuden ihop.
Och jag bli givetvis fly förbannad.
Nu är det faktiskt så att jag en gång i världen jobbade professionellt med sopor; med sopförbränning. Så jag tycker att jag har rätt att tycka till.

(Hoppa över det här blogginlägget om du inte bryr dig om sopor. Jag bryr mig mest om sopor redan innan de blivit vad de är; tillhör dem som retar sig på onödiga förpackningar.)

När vi flyttade till Glosoppestan så fanns alternativet att skaffa en varmkompost och sköta/ta vara på matavfallet själv. Så vi sökte och fick betala för ett bygglov att ha en sådan på tomten. Och vi fick betala en avgift för att de bytte ut sopkärlet till ett mindre 180-liters. En tjusig Joraform varmkompost sitter därför på garagets baksida, den är riktigt käck; går att snurra som ett/en(?) tombola och köra in skottkärran under vid tömning, tror den kostade ett par tusenlappar. Papper, plast, glas, metall och tidningar har vi sorterat i kassar under vasken i grovköket och jag har lämpat av detta på en återvinningsstation en gång var eller varannan vecka. Beroende på mängd. För sopor är ju nåt som varierar i mängd, särskilt när man bor i villa. Förra veckans inköp av nya dörrblad genererade en hel sopsäck med plastemballage. Men ibland är det nästan tomt i återvinningspåsarna; vi har "späkt" oss och mest ätit ägg (jag sparar kartongerna) och vi har varken handlat nåt till huset eller haft nåt kalas.
Kort sagt: sopmängden varierar med livsstilen.

Nu har korkskallarna tänkt till: varje villa ska få två soptunnor á 370 liter. Från en ful grön plasttunna på 180l till två fula gröna på sammanlagt 740l. Och i tunnorna är det fyra fack för olika ändamål. Kompostfacket är i samma tunna som plast, tidningar och färgat glas.

Tunnorna töms varannan vecka. Mums att lyfta på locket till tunnan med komposten den trettonde dagen i augusti...

Det går att slippa undan de gigantiska sopkärlsmonstren med sin garanterat taskiga andedräkt. Men tunnan ska bytas ändå;
Till en 240-liters med ett fack för brännbart och ett för komposterbart. Men vi har ju nyss investerat i att ta hand om detta själva.

I våran nuvarande tunna slänger jag sånt som plastkorven som sitter runt Dantes färskfoder för den luktar mäh redan dagen efter, hans märgben går i uppsamlingsheat varannan vecka i soporna (jag komposterar inget animaliskt av lukt- och råttskäl). Och jag tömmer innehållet från badrumspapperskorgarna där samt alla fönsterkuvert (definitivt guldstjärna på det). Annars sorterar jag snällt och noggrant det mesta och tar med när jag åker och handlar. Ingen egen biltur alltså.

Men nu ska jag alltså betala mer för att behöva ha en förmodligen iallafall sommarstinkande återvinningsanläggning på vår egna tomt och ändå strula med kartonger och glas när inte byttorna räcker till. Så utomordentligt dumt.
Och jag kan ju ana vad sopgubbarna kommer tycka när de får sortera ur överfulla fack.

Dumskallarnas sammansvärjning.
Hur dumma är de där ni bor?

Nu ska jag ringa kommunen och fråga om jag får använda alternativet lilla tunnan till enbart brännbart i sin helhet och fortsätta kompostera, men därmed slippa få mindre hämtning för mer pengar.

Vem har gått här då?
Snölagret är precis lagom djupt och töigt för att ta snygga tassavtryck.
Förutom en matte med en ganska liten hund?
Vi gissar på en grävling. En nymornad ganska rejäl krabat med tanke på avtryckens storlek.
Grävlingen sover vintersömn i sitt gryt, men inte lika djupt och länge som björnen och igelkotten.

Det ser ut som om han också behöver klippa sina klor Dante...
Kan ju va en tröstande tanke när man kämpar med dina, att man åtminstone slipper fajtas med en vild grävling.