Har köpt en ny mobil till åttiotaggarpappan. Han har tappat den gamla i backen så displayen är svart.
Med risk att ha missat nåt; men den här verkar riktigt lovande. Stora tecken, bra skärmkontrast, upplysta knappar, inga sidoknappar som fumliga fingrar råkar trycka på och vikmodell=ingen risk för fickringning. Och åtta dygns passningstid.
Nu ska jag ju inte ropa hej förrän jag vet om det går att lära en 85-åring att ringa och svara på den. Men den kostade 300 spänn på nätet, utan abonnemang.

Det här är inte Dante.
Tack och lov.
Det här är en hund som fotats på ett holländskt djursjukhus:
Ett märgben har fastnat bakom underkäkens framtänder. Han måste sövas för att de ska kunna såga bort benet.
Jag försöker köpa ben som är så långa eller vida så att detta inte ska kunna inträffa. Dante ligger definitivt i riskzonen med sitt benbeteende. Han gillar nämligen att kasta upp dem i luften och fånga dem i käften om och om igen. En fördel är dock att han inte äter nåt eller tuggar på nåt när han är lämnad ensam. Jag kan lägga fram ett alldeles nytt ben eller en torkad knorr, men han låter det vara tills jag kommer hem. Så skulle olyckan vara framme så kommer vi åtminstone upptäcka det direkt.

När jag köper ben så skippar jag paketen med "servettringar" och går in för "toapappershylsor"; där blir det lite extra jobba att försöka komma åt det göttaste längst in.