Ja, jag vet; fantasilöst. Men gott. Och rosélunch gör en på gott humör.

Lite omkastad ordning bara.
Bio först å kaffe sen.

Göteborg.
Filmfestival. Och vädret är förstås regn och blåst. Finns bara två lägen här under festivalen: antingen iskyla, snö och blåst eller stormigt regn. Aldrig vindstilla och soligt.
Man ska kämpa mot vädrets makter medan man springer mellan biograferna.

Dante är hos herr och fru Martini på deras sommarställe. Vi hann med en lekstund igår med bästa vännen Zorro. Innan kaos bröt ut:
Ma ringde; skrek och tjöt: Pa satt på toaletten och storblödde. Åkte dit, det visade sig vara näsblod. Inget livshotande alltså. Men i mängder (han står på Waran); sovrum, hall och badrum såg ut som brottsplatser. Blodstillande vadd förslog inte. Efter många turer, blodiga handdukar, misslyckat vårdcentralbesök och tjafs med en gapande Ma; jag som ska till hårfrisörskan, spill inte på de nytvättade byxorna!; så skjutsade jag dem till sjukhuset. Där spelade Ma ut sitt trumfkort på direkten gentemot sjuksköterskan i inskrivningen; "Vet du vem det här är, han har faktiskt varit chefsläkare här på det här sjukhuset, det tycker du väl betyder nånting?".
Då älskar man att stå bredvid sin lilla högljudda mamma i persianhatt och ett halvt kilo indianpuder på kinderna och sin förvirrade pappa med blod i skägget.

Så jag tyckte jag var värd ett glas cava före teatern igår, fastän Halvan protesterade. Men äntligen fick han se "En fröjdefull jul" i göteborsk tappning efter skrattsuccén på Stockholms stadsteater. Stockholm vann dock med en hel hästlängd.