När vi kommit in i Phnom Pehn så pågick ett större vägarbete, det sträckte sig säkert tre kilometer. Längs den här sträckan så såg entréerna till caféerna och butikerna ut så här. Man fick klättra upp till dem, antingen via en stege eller en hängbro av trä.

Vi körde om en banantransport strax före Phnom Penh, fattar ni vilket lass på en ynka liten skoter!
Sen blev det åtta timmars bussresa till slut. Helt ok transport, men lite påfrestande att ha en medpassagerare två säten bakom som hade drabbats av matförgiftning och spydde hela vägen. Fast å andra sidan är jag väldigt tacksam för att det inte var jag.

Utsikten från bussfönstret förändrades när vi passerat gränsen. Vietnam bjöd på en ganska välmående och frodig landsbygd med vattenbufflar och fruktbutiker längs vägen. I Kambodja ligger det löst spridda sopor överallt där hönsen pickar. Varje skruttig liten kåk har ett litet buddistiskt husaltare och här och där brinner ett sopberg och man säljer bensin i colaflaskor.

Sista biten från busstationen till hotellet åkte vi tuk-tuk.

Hundar är sig lika världen över.
Vem har nåt att äta?
Och vem verkar kunna bevekas?
Bussen har stannat för kisspaus strax före den alldeles nybyggda bron över Mekongfloden. Jag sitter kvar på bussen och passar prylarna nedan Halvan rastar kobran.
Det var sagt att bussen skulle ta 5-6 timmar, men nu tror vi på typ 7,5 ungefär.

Blev ingen bra morgon. Farligt klantig. Gnuggade vänsterögat med samma finger jag tagit chili till frukostsoppan. Det gjorde helvetiskt ont. Och tårarna lindrade inte, utan spred ut det elaka i hela ögat. Sen kom bussen en kvart för tidigt, så jag hann inte med att göra en viss aktivitet som är rätt trevlig att ha överstökad inför en sex-sju timmar lång bussresa.

Nåja, nu är vi på väg, de visar amerikansk krigsfilm på skärmen längst fram, men jag tycker det som utspelar sig utanför fönstret är mer spännande.

Saigons skyline får staden att se avsevärt mera modern ut än det intryck man får på gatan. Och så får man förstås beställa en regnbågsdrink på takbaren. Vi åt grodlår och kycklingvingar till öl efter; jag var faktiskt lite osäker på vad som var vad ända till sista benet.

Så här gör man för att ligga på topp på Trip Advisors restauranglista. Beställningslapp med engelsk text och numrerad fotomeny till. Alla kan i lugn och ro försöka lista ut vad de vill äta.
Bún Chá är specialitén. Det som ser ut som grillad falukorv på spett är jäst fläsk.
Allt smakade toppen, möblemanget gav en del övrigt att önska; en bräda breda bänkar.