Så brukar det ju stå på en del svenska matställen. Här är det visst inte så noga. Jag åt i alla fall en tallrik av husets nudlar, medan han som verkade vara restaurangens kassör ropade till sig en kille på en skoter och beställde en mugg nudlar av honom istället. Och tjejen vid bordet intill köpte frukt och bröd av två gatuförsäljare och satt och mumsade på.

Nu är klockan kvart över ett här och vi borde sova för att få ordning på dygnsrytmen.

Snacka om att skjortan matchar bordduken. Här håller han på och prutar på en nagelsax som gatuförsäljaren ville ha två dollar för.

Skotrar åsså en massa råttor. Stora bamsingar som sprang gatlopp runt fötterna. Halvan tycker jag ska lägga ner barfota i sandaler-utstyrseln.

Full fart på dem och man får bara ge sig den på att korsa gatan, så rakt och tydligt beslutsamt som möjligt.

[Bild]

Frukten på hotellrummet väcker frågetecken. Den där rosa i bakgrunden har jag stött på förut med svartprickigt vitt fruktkött, men namnet har flugit ut. Men de där två i förgrunden, helt nya bekantskaper, lite lika persimon kanske. Nu ska vi bara pusta lite. Sen är det väl dags att ge sig ut i kvällens vimmel. Det är skotrar överallt.

Vi har fortfarande inte klara besked om vi behöver visum för att resa tillbaka hit till Vietnam från Kambodja. Våra visa till Kambodja är klara. Men Vietnams regler är synnerligen oklara. Det råder visumfrihet för svenskar, men då för max 15 dagar och en gränspassering.

Det här med att resa långt och länge och byta flyg å så där.

Som Halvan är van vid i jobbet. Det är inte så himla jobbigt när man har tillgång till all bekvämlighet som erbjuds i loungen här i Dubai. Nu har vi fått gratis massage, putsat skorna, ätit sashimi och pärlhöna med champagne och sovit några timmar i tysta loungens vilsängar.

Väntar dock på att Halvan kanske blir portad från sin binge snart. Sova tyst är inte riktigt hans grej.

Då får vi väl masa oss iväg och äta lite champagnefrukost innan nästa flyg går. Fem timmar kvar att slå ihjäl.