Förutom att vara arg, tvätta kläder, bil och disk så har jag idag varit med Halvan på bio.
Sett Andrew Haighs film "45 år", så sevärd för den som tänkt sig ett långt liv tillsammans med någon.

Utan att vara en spoilare:
Charlotte Rampling spelar Kate som inser att hennes liv tillsammans med maken sedan fyrtiofem år egentligen styrts av hans i ungdomen omkomna flickvän; "my Katja". Berättelsen är lågmäld och upprepande, dag efter dag börjar med en hundpromenad, men varje scen är ett effektfullt bidrag till historien som förmedlas.
Se den! Och du kommer inte kunna höra "Smoke Gets In Your Eyes" med The Platters utan att se den sista närbilden av Charlotte Ramplings sorgsna ansikte:
"They asked me how I knew
My true love was true
I of course replied
Something here inside
Can not be denied..."

DN. Den stora draken. Väljer att inte förmedla en nyhet. För att den spelar Sverigedemokraterna i händerna? För att brotten begåtts mot unga tjejer på festival? Om några män istället valt att köra in sina fingrar i nån mer prominent kvinnas vagina? Som i Hanne Kjöllers t.ex?
Så besviken. Så förbannad. Hur ska det här följas upp, det vill jag veta. Innan jag slutar vara ilsken. Sen är jag givetvis minst lika jävla arg på de asen som tror att tjejer är ett lovligt byte som man jagar i grupp som en flock hyenor.