Scen 1; Ma och Pa sitter vid köksbordet och äter/röker frukost medan jag rensar kylskåpet.

Ma: "pappa har förstås slarvat bort sitt ICA-kort och jag kommer inte ihåg koden till mitt."
Jag: "ska vi leta lite först innan jag ringer kundtjänst då?"
Pa *hummar*
Jag: "pappa; kommer du ihåg när du använde det senast? Jag använde det ju för två veckor sedan och då fick du det tillbaka tillsammans med bankkortet som jag använde på Apoteket samtidigt, vet du var det kortet är då?"
Pa *försöker svara, men blir avbruten av Ma*
Ma: "han kan inte hålla ordning på nåt längre, jag måste hålla ordning på ALLT!" *börjar snyfta högljutt*
Ma: "jag vill inte ha det så här, jag orkar inte längre!" *tjuter lite till*
Pa *tröstar Ma och säger att jag ju ska hjälpa dem beställa nya kort*
Jag *letar i bröstfickor på skjortor och innerfickor på jackor och fickor på morgonrockar, medan Ma tittar igenom Pas plånbok som hon rycker till sig när jag räcker den till honom*
Jag: "ska vi inte titta i din handväska mamma, ni kanske har förväxlat dem nån gång?"
Ma: "nähädå, vi har alltid pappas kort när vi handlar och han får alltid tillbaka det, men han kan ju inte hålla ordning på nåt, det är så himla jobbigt" *snyft*
Jag *ringer kundtjänst och räcker under tiden Ma hennes väska som hon fnysande går igenom: vips ligger ju Pas kort där...*
Ma: "åh herregud hur ska vi klara oss om jag också börjar bli virrig, hur ska det gå då. Vi kan ju inte vara virriga båda två!" *stortjuter så Pa får resa sig och gå och hålla om henne och trösta henne igen*
Jag: "han är inte virrig, mer än att kortminnet inte fungerar som förr, han kan ju fortfarande alla koder i huvet." *tänker på en viss väskstöld m kort OCH kod förvarade tillsammans.

Scen 2: mysigt kafé i en trädgård, Ma och Pa sitter vid ett bord med spetsduk och tittar på alla människor som passerar. Dante ligger under bordet och jag håller på att duka ut från brickan.

Ma: ja, där ligger du i allafall i lä i vikt!" *nickar med huvet åt en kraftig ung tjej som passerar*
Jag: "mamma, hon satte sig precis intill här bara på andra sidan busken"
Ma: "ojdå, jaha, hur är det med Halvan då; har han också gått upp en massa?
Jag: "det tror jag inte, han är väl som han alltid varit"
Ma: "ja, han kommer nog alltid vara tjock, men han är ju snäll iallafall."

Ridå.