Tar jag mig nu. Dante ligger i klädkammaren. Han är rätt ok, har inte spytt nåt mer och det kommer inget blod ur andra änden. Vatten är gott, men äta vill han inte.
Imorse skulle vi bara ta en snabbkiss innan vi for iväg till badet, men vi kom bara till grannarnas stenplattor, sen vägrade Dante ta ett steg till. Så tillbaka o in i bilen och iväg, körde ända fram till stranden och ställde mig på handikapplatsen. Det har ju aldrig varit nån där så dags, mer än kanadagäss och min fot gjorde grymt ont. Det gör den nu med.

Det fysiska förfallet satte verkligen in på ett överraskande intensivt sätt efter femtio. Karpaltunnelsyndrom, falsk ischias och så lite hälsporre på det nu då. Känns som om jag kommit ikapp generation P; åttiotalisterna som är som gjorda av porslin och alltid har ont nånstans.
Men ont ska med ont fördrivas, så nu har jag plockat jordgubbar och fejat bilen; Halvan kommer hem i eftermiddag.

Imorgon tar vi bilen till badet.

Nu börjar matte oroa sig. Dante har nyss kaskadspytt tre gånger på mattan. Efter att ha glupat i sig mängder med vatten efter en promenad där han sprutade ur sig vatten, slem, gräs och blod ur andra ändan.
Det sägs att färskt blod i små mängder inte är nån fara, men ihop med övrigt börjar man ju undra. Det blir ingen råsé för mig ikväll, får ha lite beredskap ifall han inte skulle piggna till av att kvällen svalnar.

Det hörs ju redan på namnet att det är nåt riktigt skit. Har haft djävligt ont under fötterna efter de två föregående veckorna före värmeböljan då hundpromenaderna begicks i gummistövlar. Men nu har högerfoten skruvat upp läget till hälta. De första stegen på morgonen linkas under tjost o stön. Attans vad ont det gör, tydligen kallas det för hälsporre även om det inte handlar om nån sporre utan om en inflammation i en benhinna som är botten i fotvalvet. Så varning för hippa Hunterstövlar inköpta i London. Nu ska här surfas efter lindring och lämpliga skor, mina hundskor är rätt slutkörda. Tur att det är hundsovarväder. Kallast/svalast/minst varm är stenen nedanför öppna spisen.

Nattrastat Dante som är kass i kistan, sommarmage. Sen kunde jag inte somna om. Speciellt inte när jag fnissfnyst åt detta på en fejangrupp.

Det bästa med fikagästerna idag är en objuden gäst som dök upp i buskarna medan de övriga smaskade björnkaka och drack flädersaft; en igelkottsunge. Kan ana ett samband med den vuxna igelkotten vi mötte strax utanför tomten imorse.
Nu vill jag förstås ha bättre bilder på den lilla raringen. Ställde fram ett fat med Dantes färskfoder, men det smakade tydligen inte daggmask för den var framme och nosade och vände om utan ens en provmunsbit. Lär sitta på kottespan ikväll.