Halvan har nog inte satt sina sista potatisar. Köpte grep idag. Nu ska det bli sill med egen dill, gräslök och färsk Mariapotatis.

Söndag. Halvan är ute med hunden eller om det är hunden som är ute med hussen. Jag hänger med huvet. Det börjar kännas svårt att bo kvar i den här hålan. Åttiotaggarna är kvävande krävande. Igår hade Ma ont i knät och skulle ha skjuts till jourläkare. I spöregn och med mycket drama; haltandet varierade från ihopkrupen krum gumma till inget alls. Särskilt inget alls efter att fått lite uppmuntrande uppmärksamhet av den trevliga doktorn... Hon hade åsikter om min klädsel, bekymmer om vad regnet gjorde med hennes hår, ville handla takeaway på vägen, åsikter om var jag parkerade och tyckte inte jag skulle betala parkeringen för hon hade ju så ont... Och stortjöt i bilen hem av tacksamhet för att hon inte behövde opereras samtidigt som hon undrade hur hon såg ut i håret.

Funderar på att ge dem ett ultimatum; att jag inte ställer upp och hjälper dem längre om de inte flyttar till en lägenhet. För det är ju boendet i finhoodens mest förfallna villa som ställer till med de flesta problemen. Trappor och mattkanter. Den här veckan ställde hon in min vanliga veckostädning, vilket resulterat i att jag nästa vecka ska hjälpa dem två dagar istället. Dante kommer bli deprimerad.

Det borde väl varit jag som fått min elaka hälsporre undersökt? Istället för att krångla in och ut två åldringar i en bil och upp och ner för trappor i hällande regn.

Förlåt för min gnälliga blogg.

Åttiotaggarna. Kunde ha roligare en lördag kväll. Även regnig sån som denna.

Först hundrastgård; Dante kärade ner sig i Kajsa, blandning av Schitzu och Lhasa Apso (rejäl stavningsreservation). Han ylade när hon gick och juckade som Jerry Williams i luften till avsked.

Sen kom två pulver till mattar med en Amstaff och en Chihuahua (kollade stavningen), jag hoppar över detaljerna; men vi fick dra hem.

Sen startade fixarfredagen; Halvans barn med respektive ska komma på grillkväll. Vi upprepar succén med Beer Can Chickin' undet grillocket. Nu har jag bakat rabarberpaj och hallontårta, blandat fetaostsallad, förberett rostade rotsaker och Planters Punch. En respektive blir en ny bekantskap, så jag har förberett en alkoholfri drink också, man vet ju aldrig och nån ska nog köra hem; äpplejuice med kanel, mynta och is; synergieffekten gör det godare än vad det låter.

Nu ska jag börja slafsa med kycklingarna, Dante brukar piggna till av doften av döda djur :-)

Man kan nästan tro att Dante redan vädrar efter husse som är hemma om fem timmar.

Nu ligger han sin nya vana trogen, kvar i bilen efter morgonövningen. Vi fortsätter öva vänstervarv runt koner medelst köttbullekvart. Funkar bra om jag är försiktig med att tråka ut honom.

Igår kväll ringde det på dörren och utanför stod en av Dantes vänner: en äldre tik som är döv och skäller så man själv blir lomhörd. Hon hade med sig matte och husse som hittat en hund på rymmen i skogen som de nu funderade på om jag kände igen. Polisen hade identifierat chipet men det var ingen ägare kopplad till numret. Precis när jag kom på att det kunde vara den nya hunden på hörnet som flög på Dante när vi gick förbi, så ringde polisen och sa att ägaren hört av sig. Stackaren hade skurit sig ganska djupt i framtassen och blödde, men verkade i övrigt vara i god kondition och väldigt energisk men snäll.
Nu missade Dante allt detta ståhej för han var på kvällstur med snälla grannen, men när han kom hem blev det ett väldigt nosande. Vi får se om de kan bli vänner framöver.

Tänkte passa på att göra reklam för Hundregistret, det finns på www.jordbruksverket.se, där kan man registrera hundens chipnummer tillsammans med ägaruppgifterna, kostar bara 50kr. Sedan kan polisen eller en veterinär med chipläsare lätt hitta ägaren när pälsbebisen är på rymmen. Dante är förstås listad :-)

Det blev alldeles underbart. Fast motorn pajade och jag glömt halva matsäcken hemma. Vi fick ro hem och den matsäck som ändå kom med räckte gott och väl ändå.

Dante hoppade ombord som om han aldrig gjort annat och skuttade iland som en annan hoppilandkalle och drack bräckt vatten som om det var godare än vanligt och var gullig mot människobebisen.
Däremot var han väldigt gapig när matte rodde och när vi skulle hälsa på treåringens kaniner i kaninburen; då var han alldeles exalterad.

Nästan lika exalterad som jag blev när vi tog en liten sväng i kantarellskogen på vägen från sjön. Får spara till Halvan kommer hem imorgon.

Och över oss seglade havsörnar, en glada och en massa tofsvipor.

Nu drar vi iväg ut på böljan den grå...

Idag ska vi på vådliga och vågiga äventyr: vi ska ut i en liten plasteka: pälsbebisen och jag och en treårig människa och hennes mamma tillika båtägaren. Kan gå hur fint som helst eller bli blöt katastrof. Det är rätt grunt där i viken men med sugande lerbotten. Går vi under eller blir strandsatta så har jag iallafall fixat en smaskig matsäck; räksallad och Ensaladilla Russa, borde kanske packa den vattentätt.

Lånad bild, man undrar ju är det hunden i fören som är befälhavare eller den på aktertoften?