Dammslangen, den är inte vacker.

Halvan har nog inte satt sina sista potatisar. Köpte grep idag. Nu ska det bli sill med egen dill, gräslök och färsk Mariapotatis.

Söndag. Halvan är ute med hunden eller om det är hunden som är ute med hussen. Jag hänger med huvet. Det börjar kännas svårt att bo kvar i den här hålan. Åttiotaggarna är kvävande krävande. Igår hade Ma ont i knät och skulle ha skjuts till jourläkare. I spöregn och med mycket drama; haltandet varierade från ihopkrupen krum gumma till inget alls. Särskilt inget alls efter att fått lite uppmuntrande uppmärksamhet av den trevliga doktorn... Hon hade åsikter om min klädsel, bekymmer om vad regnet gjorde med hennes hår, ville handla takeaway på vägen, åsikter om var jag parkerade och tyckte inte jag skulle betala parkeringen för hon hade ju så ont... Och stortjöt i bilen hem av tacksamhet för att hon inte behövde opereras samtidigt som hon undrade hur hon såg ut i håret.

Funderar på att ge dem ett ultimatum; att jag inte ställer upp och hjälper dem längre om de inte flyttar till en lägenhet. För det är ju boendet i finhoodens mest förfallna villa som ställer till med de flesta problemen. Trappor och mattkanter. Den här veckan ställde hon in min vanliga veckostädning, vilket resulterat i att jag nästa vecka ska hjälpa dem två dagar istället. Dante kommer bli deprimerad.

Det borde väl varit jag som fått min elaka hälsporre undersökt? Istället för att krångla in och ut två åldringar i en bil och upp och ner för trappor i hällande regn.

Förlåt för min gnälliga blogg.