Kom på att det väl var ett år sedan vi åkte med allmänna färdmedel, Dante och jag, så det kunde väl vara dags igen då. Packade vatten, godis o påsar i ryggsäcken och började gå inåt glosoppestans centrum. Kändes tryggast med ordentligt nybajsad hund innan man skulle kliva på.

Naturligtvis satt just de pluttarna vääldigt långt inne, så vi hann gå fem hållplatser innan de kom ut och då var vi nästan framme vid en hundrastgård där det nästan alltid pågår nåt skoj. Nu var det en ensam hanhund, en svart labradorblandning som var lite reserverad. Men vi gjorde några tappra försök, fast nån riktig lek blev det inte.

Sen åkte vi iväg och det bullrade, skramlade, plingade och pladdrades, men Dante var kolugn. Han lade sig ner och tittade upp ibland för att kolla om matte råkat hitta nån godisbit i fickan.

På näst sista hållplatsen vid en fin gammal kyrka med tjärat spåntak gick vi av. Det doftade ljuvligt ihop med schersmin. Dante hittade en hundrova (förstås) som klättrade på kyrkogårdsmuren. En numera ganska ovanlig gammal kulturväxt som använts till fosterfördrivning.

Bakom kyrkan ligger en populär kiosk som säljer grönsaker från en gård alldeles intill. Kiosk är min nya affärstypsfavorit eftersom man kan köa och handla med hund. Dock var kiosken bemannad av en ung fåntratt som när jag bad honom ta bort morotsblasten svarade; det får vi inte göra. ?. Va?. Varför då? Tog väl bort blasten själv då och la i busken bredvid. Sånt trams.

Sen åkte vi hem igen och det gick lika bra det. Kan ju bero på att det inte var nån annan hund med. Då tror jag inte unge herrn chillat på samma vis.

Ikväll ska vi bjuda grannarna på Mojito. Kan bli en Frozen Strawberry Daiquirie också, fast på köpegubbar.