Artonårsdag imorgon, fixar present. Kö kö kö.

Dante gillar tikar. Tikar i höglöp, tikar som ska löpa, tikar som har löpt, tikar som är skendräktiga. Men även tikar han känner och tikar han (ännu) inte känner. Små tikar likväl som stora tikar. Skälliga, ilskna, dominanta, lekfulla: underbart. Lurviga eller nakna. Han älskar dem alla och är alltid beredd att uppvakta. Hans bästa flirttrick är putsning. Mest runt öron och nacke. Visar tiken att nä, jag vill inte vara med så backar han undan, i femton sekunder ungefär. Sen är det dags för ett nytt försök, hon kan ju ha ändrat sig. Det spelar ingen roll om de till slut blir tvärttrötta på honom och visar tänderna och skäller ut honom efter noter. Då går han lite slokörad runt några varv runt damen. Och sen kollar han om hon blivit på bättre humör.

Om det står på förpackningen att innehållet är gott, kan man var helt säker på att så inte är fallet.
Det förbockade "mycket prisvärd" väcker onda aningar också.

...behövde inga gafflar för att falla isär efter fyra timmar, kunde ta ett smakprov med en tesked.

Gör ett försök att dra en gris. Köpte karré i förrgår som hade konsistens som gamla bildäck, inte för att jag tuggat på såna, men jämförelsen känns illustrativ ändå. Då stekte jag varsin skiva med färsk salvia och vitlök. Ingen succé. Idag blir det fyra timmar i ugnen i min gamla Husqvarna.
Nån som har ett idiotsäkert favoritrecept? Körde i två hela torkade chipotle och en halv tesked rökt paprika. Men glömde Worcestershiresåsen, kanske man kan komplettera med när man tittar till det hela.
Nu till spaden och lerjorden.

Idag gjorde dessa två herrar upp i lekhagen. Det var brutalt, det var ilsket, det var högljutt. Men det var fair play och inga djur (eller människor) kom till skada.

Johan Rabaeus gestaltade en Harpagon som en burdus drummel till snåljåp. Eftersom det var sista föreställningen så improviserades det flitigt och skojades med varandra och publiken. Kul, men jag är mätt på all skojig nutidskoppling; det drar lite för mycket åt buskis.
Efteråt hängde vi en sen stund hos stockholmsvänner och snaskade lite tapas innan det var dags att bege sig hemåt. Då var E4 avstängd med en omledningsskyltning som var under all kritik, vi hamnade till slut på en väg i Uttringe via Tumba och Rönninge som ledde till den lokala badplatsen. Visserligen var det fullmåne över vattnet men ändå inte läge för ett spontandopp. Och Halvan var förstås tvärilsken. Efter lite mer tråcklande kom vi förbi och ut på vägen efter vägarbetena i Södertälje: det tog 70 minuter från Östermalm.
Så Halvan sover fortfarande och Dante antagligen också; hos snälla grannen.