Halvan arbetar i en ännu mindre byhåla och pendlar varje dag. Det tar lika lång tid att ta sig genom glosoppestan, som att köra landsvägen resten av vägen. Lite enerverande förstås. Att vi hamnade i fel ände berodde på huset och microläget som det heter på mäklarspråk; längst in på en återvändsgata nära skogen och ändå gångavstånd till kommunikationer och butiker.
Igår var vi och tittade på ett mindre hyreshus i rätt ände så att säga. Troligen inte för att flytta dit, tanken på att dela tak och tvättstuga igen lockar inte, men för att fixa nåt åt mig att härja med. Men listan på vad som måste göras, var avsevärt längre än listan på vad som borde göras. Elen hängde på sniskan överallt även i våtutrymmena. I källaren var väggarna nymålade fast inget annat var renoverat på många år - varningsklocka. Alla fönster stod öppna - varningsklocka, fast det kunde ju bero på att det verkade bo tonårspojkar där, med skitfula kepsar, jättedatorer och McDonaldspåsar i papperskorgarna, de vädrar ju aldrig frivilligt. I tvättstugan stod tre tvättmaskiner, varav två skrotade, i trädgårdsförrådet stod tre gräsklippare, varav en kanske fungerade. I prospektet presenterades fyra (!) olika radonmätningsresultat, från 670 till godkända 160 Bq. Men läste man lite noggrannare så visade sig det godkända resultatet 160 vara ett medelvärde av mätning utförd i källare och bostadsyta. Äpplen och päron alltså. Särskilt när radonet kommer från byggmaterialet och inte marken under huset.

Ser att grannarna som sålt sitt hus börjar packa ihop sina pinaler. Nu har de precis plockat ned sina måttsydda insynsskyddande gardiner i de smala förrådsfönstren. Som de antagligen inte kommer kunna ha nån glädje av nån annanstans. Så himla onödigt snålt.
Har förstås mängder av exempel på makalös snålhet vid bostadsaffärer. Såna som tar med den sista toapappersrullen ur hållaren. Eller skruvar loss glödlampor ur fast belysning. Eller tar med all garderobsinredning, ja, det var det enklaste sättet att flytta: färdigpackat och klart i Elfahäcken. Sen finns det magstarka exempel som familjen som snodde med sig ledstången till trappan. Det finns förstås regler; sånt som kallas fastighetstillbehör ska lämnas kvar; som solur, flaggstång och markiser. Men det finns en gråzon där det är upp till säljare och köpare att komma överens. T.ex lös garderobsinredning som ett Elfasystem, lärde mig fråga säljarna varje gång hur de tänkt göra efter första samtalet med en förtvivlad köpare som stod med ett fyrabarnsflyttlass och åtta tomma garderober med enbart klädstång i nya hallen. Det finns ju förstås köpare som bara är glada om säljaren tar bort "allt skit", men många gånger så är det smidigt att lämna t.ex snöskyffeln. Det gjorde vi i Göteborg, så jag fick böna å be vår säljare här i sin tur att lämna sin, vilket hon gjorde om än något motvilligt. Den var bra att ha eftersom vi flyttade i snöstorm...

Trots att det fortfarande blåser iskalla vindar så knatar naturen på. Liljekonvaljerna sjunger på sista versen och humleblomster, hundkex, midsommarblomster och de ljuva aklejorna tar över blomsterscenen.

Först kolla badtemperaturen.
Sen vattenkvalitén.
Därefter oja sig över dagens ungdom, eller snarare gårdagskvällens och deras sopvanor. Soptunnan är dessutom tom. Eller oja sig förresten; lika bra att kolla om de lämnat något ätbart.
Till sist kolla fiskebryggan, är den stabil?

Ingen tendens till hundklaustrofobi här inte. Det blåser fan. Hela tiden. Igår på vår artonårsdag så satt vi ute och fick hålla krampaktigt i champagneglasen. Inget vidare. Sen var det Halvans tur att misslyckas med hollandaisen. Blev vanlig vitvinssås till gösen och sparrisen istället. Idag vi åker på utflykt.

Nu har vi varit på nationell hundutställning. Dante fick träffa två! supersöta Barbettikar.
Nu är grabben fullständigt utpumpad. Tog tyvärr inga bilder på utställningen, hade fullt sjå att hålla koll på gigolon i andra änden av kopplet.