Du letar efter nåt. T.ex kartongen med gräsfrö av extra exklusivt slag som Halvan vann på Trädgårdsdagarna förrförra hösten. Du vet att du har den. Men inte var. Du vet dock att du tänkt tanken om att förvara fröet mussäkert. Du letar, du letar en gång till, du letar metodiskt (skåp för skåp), du letar irrationellt (i skafferiet, linneskåpet, spritskåpet). Halvan hittar en påse frön! I lådan med tompåsar. Men det är fågelfrö; Vildfågelblandning, blir mest havre och solrosor av det.
Du gör iordning såytan; rensar ogräs, dressar med ny jord. Bestämmer dig för att inte ge dig. Du vet att den j-vla kartongen förstås hukar nånstans. Var!!!? Det får gå några veckor, du ignorerar kartongen, tänker inte ens på den. Brukar locka fram även den mest envetna till slut. Du ger upp när du hittar en påse Hammenhögs för en femtiolapp på brädgården. Köper och ställer den på lut i väntan på att kartongen ska ge sig till känna i ren desperation över att riskera bli brädad av en ful grön plastpåse med rödsvingel. Men nä, den går inte på det tricket heller. Du sår en dag när det väntas regn, du vattnar, du väntar, du vattnar, du väntar och se!; idag; det enkla fröet gror till slut också!
Då händer det, då slår kartongen till. Tittut! I skoskåpet i hallen, bakom Halvans gympadojor; pilutta dej! Här är jag.
Gah! Finns det nån paragraf i Murphys lag om detta?

En sån här skylt skulle jag vilja att det satt utanför våran kåk. Det verkar som om det dröjer innan de fiberberikar vår stadsdel.

Vi har varit på badpromenad tidigt, för det lär bli en dag i skuggan för Dante om väderprognosen stämmer. Matbiten jag trodde kom med inlägget igår, kommer här istället; även Dante äter ute. Det gillar skatan.

[Bild]

När vi var på utställningen så fick jag (snälla) bannor för Dantes frisyr av raskunniga; jag hade klippt öronen och låtit svansen vara lång. Öronens långa testar klippte jag för att de blivit ett tillhåll för matrester och jag har gillat att svansen ser ut som en fana. Men nu kan vi bara vänta på öronhårtillväxt inför utställningen i augusti och igår började jag klippa svansen som den hinner krulla till sig. Först blev det en jämn korv typ ekorrsvans, sedan mera rävrompa. Vi får se hur den blir när pälsen torkat efter det motvilliga badet. Att det ska vara så otäckt med vatten när det är rengöring det gäller!

Vi fortsätter med skogens små skönheter; Ekorrbär (Maianthemum bifolium) är släkt med liljekonvaljen och även den giftig. De vita blommorna blir små röda bär.
Och så Dante då, du vet inte om att du ska badas idag.

Det är dags för sista badrummet att uppdateras. Bland annat ska den här i mitt tycke faktiskt snygga tapeten ner. Plattsättaren var här imorse. Först utskälld av Dante, sen ignorerad.
Det är lustigt med hantverkare, de får en alltid att känna sig lite udda o dum: jasså ska ni ha kvar elementet? Fast ni ska ha golvvärme? Ska ni inte bredda dörren? Ska ni bara ha vitt standardkakel alltså?
Det gäller att stå på sig. Den här ville finputsa innerväggarna, medan denna förra finputsade ytterväggarna.
Nu väntar vi på rörisen om han hinner komma alltså, det var inte säkert.
Plattsättaren ifrågasatte min uppgift om bjälklagets tjocklek, så jag startade datorn för att ta fram bildbevis. Eftersom jag inte sorterat bilderna fick han även se bilder på spindlar, ekorrar, vinflaskor och annat medan jag bläddrade. Nån gång ska jag göra album. Lite kul var det dock att vandra längs Memory Lane.

Den lilla skira Trientalis Europeana, Skogsstjärna lyser upp marken i skogen. Förr var "skogsstjärna" nåt helt annat, men det kanske är ett lokalt namn?

Här skulle jag kunna lägga in tre plåtskadedokumenterande bilder på ett pytteliten knallröd Toyota. Åttiotaggarmamman har gjort det igen. Eller rättare sagt tre gånger till.

Idag omfattade åttiotaggarstädningen även biltvätt. Då upptäckte jag att bilen har skrapskador höger bak, en djup repa på höger framdörr ihop främre hjulhuset samt skrapskador under höger främre strålkastare. Tre separata händelser alltså. Som ingen hade en aaning om. Varken damen själv eller hennes sidekick.
Vilket faktiskt gör det hela snäppet värre; att hon kan köra i såpass utan att ens lägga märke till det. Både skadan bak och fram tycker jag har annan billack i sig, vilket förmodligen innebär att hon orsakat skador på två andra bilar på nån parkering. Värsta smitartypen alltså.
Jag föreslog att hon skulle ta den ekonomiska smällen det innebär att bryta treårsprenumerationen med Toyota och lägga pengarna på taxi istället och körkortet på hyllan. Men då blev det som vanligt gråt och tandagnisslan. Hon tyckte inte skadorna var så allvarliga, då borde hon ju märkt nåt; gud, giv mig styrka!

Sen skulle hon ändå ha skjuts till sin nagelteknolog.

Nu andas jag ut hemma på verandan med en iskaffe medan Dante skramlar med sitt märgben, tur han fick skoja med Zorro imorse.

Förresten kunde jag inte låta bli att jaga igång besiktningsmannen angående radonhalten i energideklarationen. Så den kommer justeras. Rätt ska vara rätt.