Halvan köpte clubstek i glosoppestans numera enda köttbutik. Dante å jag hängde snällt och numera tyst (guldstjärna!; kära pälsbebis) utanför, sen var dock Dante vääldigt intresserad av Halvans påse.
Förr kunde vi chockartat stoltsera med två (2!) köttbutiker här som sålde kött från gräsbetande kor. Kunde väl bara sluta på ett sätt, trots att vi i allafall försökte fördela våra gracer rättvist mellan den. Den andra butiken konkade alltså förra månaden.
Dante är alltid supersugen på kött från den här butiken. Och det är nåt särskilt med doften, inte helt angenäm för en människonäsa. Nu fick han benen; vassa och grillade så det är inte hundpolitiskt korrekt alls, så jag kör bengnag under övervakning. "Skiter väl jag i" sa Dante och tuggar lystet på. "Lördagsgodis!"

Se upp, nu kommer hon med kniven!

Rasta hunden till reggaemusik på Bob Marleys minneskonsert gick utmärkt.

Det är svårt att vara i skogen så här års och undvika bli naturlyrisk.
Vitsippshavet sjunger på sista versen medan liljekonvaljerna skjuter upp sina gröna spjut bredvid ormbunken som rister sin ringlande topp. Taltrasten sjunger sina dubbla strofer till grönsångarens svirrande silvermynt medan hackspetten trummar och bofink och lövsångare turas om att sjunga solo.

Och utan Dante hade jag inte suttit i morgonsolen vid dammen och tittat på det nyfikna skäggdoppingparet.

Nu kaffe. Solen skiner. Det har slutat blåsa. Halvan och Dante snarkar. Det blir en bra lördag.