Hemma igen. Kan inte låta bli att på begravning med alla dessa vackra blommor tänka; tänk om de hade kommit mottagaren tillhanda i livet? Fick jag välja själv tog jag dem hellre nu, livs levande, men det skulle väl se för spartanskt ut runt kistan.
Det var vackert, lugnt och sorgligt på ett bra sätt. Och åttiotaggarna klarade sig efter omständigheterna bra.
Halvan smet iväg efter lunchen och skaffade souvenirer, är man på rätt sida Sverige så är man och vår förlorade släkting hade inte misstyckt.

Vi rullar mot begravningen med åttiotaggarna i baksätet. Lilla Ma hade slagit omkull i köket igårkväll: halkat i nåt hon spillt och slagit axel och huvud i kylskåpsdörren. Pa fick hämta grannen (igen) för att få upp henne.
Men nu sitter hon i baksätet och försöker få igång en konversation med oss morgontrötta som bara svarar enstavigt.

[Bild]