Kryper till kojs, imorgon blir en lång dag som börjar tidigt. Har plockat ljuvliga liljekonvaljer till våra handbuketter. Glad att Halvan kunde följa med på begravningen. Dante är redan stationerad hos snälla grannarna så huset känns tomt, lika bra att somna snabbt.

Alltså; jag försöker låta bli. Låta bli att reta mig på alla skithögar som struntar i att plocka upp sina namne efter sina älsklingar. Men jag lyckas inte helt. Så gott som varje dag kommer en medelålders man med sin pitbulltik och låter henne lägga kabel på allmänningen rakt utanför vår tomt. Jag kan inte låt bli att blänga. I helgen engagerade sig även Halvan och ropade nåt halvhögt som mannen givetvis inte råkade höra. Han går också inte längre än sin hund lyckas hålla sig, så när hon krummat färdigt så vänder han bums och går hem.
Jag plockar inte efter Dante i skogen om han inte sätter sig mitt på en stig. Men annars åker påsarna fram överallt.
Nu efterlyser jag verkningsfulla förslag mot bajsmannen. Nån som har nåt trick? Ska jag springa ut och plocka upp och jaga ikapp honom med påsen och säga du glömde nåt? Alternativt förslag på ett fIlosofiskt förhållningssätt så jag kan skita i såna futiliteter.