Åttiotaggarna åkte till stadens lasarett för att få Pas öronapparat lagad. Ma väntade på en bänk utanför och bestämde sig för att gå till rökrutan och ta en cigarett. Hon reser sig och börjar gå och inser när hon ska plocka upp paketet ur väskan att den står kvar på bänken. Hon vänder sig om och ser att väskan redan är borta tillsammans med den kvinna som suttit bredvid. Det fanns till och med ett vittne på en annan bänk som såg denna ta väskan, resa sig upp och gå in i sjukhuset. Vittnet uppfattade dock inte att det inte var hennes väska som så hastigt fick följa med.

Nu försvann alltså väska, plånbok, kontanter, bankkort, körkort, mobiltelefon och bilnyckeln. Hemnycklarna hade som tur var Pa i byxfickan. Så då fick jag göra en utryckning, hem till dem och hämta reservnyckeln till bilen och så till lasarettet innan tjuven hunnit sno bilen. Nu stod den alldeles framför huvudentrén och rökrutan, så riktigt så modig var visst inte tjyvkärringen. Sen hem till åttiotaggarna och sätta igång att spärra. Det tog tre timmar: började med banken, det var kö så jag loggade in på kontot under tiden jag väntade; eftersom Ma naturligtvis (suck) hade koden uppskriven på en lapp i plånkan. Det fanns 35 000 när jag loggade in, jag kunde bara flytta 21 000, för resten hade tjuven redan hunnit ta ut. När jag kom fram till spärrservicen kunde han se att 7 uttag á 2000kr precis gjorts. Fan fan fan för alla tjuvar och lite fan för tanter med koden ihop med kortet.
Sedan spärrade jag körkortet: det gör man numera via UC som har en automatiserad tjänst för detta, nittio spänn kostar tjänsten. Sen Telia då för att spärra mobilen; också en automatisk tjänst, skitbökig att hitta på hemsidan och skitbökig att genomföra. Åsså skadeanmälan till försäkringsbolaget då. Detta samtidigt som åttiotaggarna surrar runt och allmänt yrar om allt och Pa mitt i alla telefonsamtal börjar titta på nyheterna på TV på högsta volym.

Så nu är det nån som kan festa till det ordentligt i pingst, bli riktigt hänryckt för stulna pengar. Onda människa!

Igår var det min namnsdag, förr använde jag den dagen till födelsedag också; mycket roligare att fira födelsedag på försommaren än mitt i vintern. Och som det alltid varit alla år jag kan minnas; ett underbart vackert väder (nåja; en liten skur kom på kvällen).

Ihågkommen blev jag av ytterst få; av åttiotaggarna (de behövde inte skicka nåt kort :-)) och av en omtänksam vän, Halvan hade häcken full av jobb och företagsaktiviteter så han kom inte ens ihåg det, ännu mindre nån present eller blomma. Annat var det förr. Då kunde jag räkna med uppvaktning på både ordinarie och vårupplagan av födelsedagen.

Imorse hörde jag näktergalens första drillar. Det är väl den sista fågeln som kommer hem, eller som man lägger märke till i allafall. På bilden blommar förgätmigej bland maskrosor och kirskål på en ödetomt vi brukar gå förbi. Det är vackert trots att alla tre är ogrässtämplade.