En tisdag som blev en åttiotaggardag. Lika bra det eftersom det inte lockade med trädgårdsarbete i sjugradigt spöregn. Pa ringde och bad mig komma för Ma hade en dålig dag, jo det kunde stämma; hon tjöt och skrek som vanligt i bakgrunden så det var svårt att höra vad han sa. Jag packade städhinken, kopplade hunden och drog dit.

Ibland tror jag att jag är med på Candid Camera där jag är där. Nu hade den mest akuta hysterin lösts ut av att de var tvungna att skicka ett gratulationskort till min systers särbo (som fyller 60). Detta var tvunget ske senast idag. Ma ringde dock sin andra dotter och undrade om hon kanske kunde ordna med gratulationskortet åt dem, eftersom de ändå skulle skicka det till henne; att ta med på resan till Prag de ska göra för att fira. Men det blev tvärt nej, det skulle inte vara roligt om det inte var deras handstil. Själv funderade jag på varför inte hon såg till att ordna detta i helgen, då nämnda syster var hemma hos åttiotaggarna på besök onsdag till söndag.

Nästa hysteri rörde begravningen av den nära släktingen. Halvan och jag har erbjudit oss att skjutsa dem fram och tillbaka över dagen. Men det kändes inte bra, besluten böljade fram och tillbaka: åka tåg, stanna natten före, stanna natten efter, åka med oss, nä åka tåg, nä åka med oss fast stanna natten efter, eller kanske förresten; åka dagen före o sen åka med oss hem...
Just nu står den fladdriga visaren på skjuts tur och retur samma dag. Pust.

Sen skulle det beställas blommor och jag skulle ringa blomsteraffären. Eftersom Ma alltid gapar i bakgrunden när man ringer försökte jag fly med telefonen in i vardagsrummet och till slut ut på verandan. Men samtalet ägde förstås rum gåendes med tanten rantandes och hetsande efter. Tror dock floristen till slut kunde urskilja beställningen ur kakafonin i hennes öra.

Sedan peakade hysterin för mig privat: eftersom min syster inte kommer närvara på begravningen (hon väljer att åka och fira sin särbo istället ), så har hon skrivit en hyllningsdikt till den avlidna. Och Ma vill att jag läser upp den på lunchen som följer på begravningen. Min syster har åstadkommit många rader med pekoral i sitt liv, har man tur kan man få en inramad dikt av henne i present, t.ex bröllopspresent (det fick jag och Halvan). Hur ska jag fixa mig igenom detta? Utan att fnissa eller raljera?

Det är konstigt hur nära jag känner mig en rejäl konjak de eftermiddagar när jag å Dante räddat oss hem igen från cigarettröken, gnället, tårarna och förvirringen.

Skippar bild på konjak, tar en favorit i repris istället.

Läser lokalnyheterna (i dubbel bemärkelse). Jag säger inte att han har fel, men särskilt smidigt var det kanske inte.

Både hund och halva verkar behöva sovmorgon idag. Jag dricker kaffe och letar bambu. Vi har en avenbokshäck som står inför sin andra tillväxtssäsong, så det är hög tid att fixa växtstöd om den ska bli någorlunda rakvuxen. Det ska vara bambukäppar, men det betyder 220 bambukäppar, vilket efter lite googlande verkar kosta ungefär som häcken själv eller mer om man inte ser upp.
Så då börjar man leta på bambu, bambupinnar, bambukäppar, växtstöd, bamboo, bamboo sticks ...till slut hamnar man på såna där China Trading-sidor där man direktimporterar. Där firmorna mer gör reklam för att deras emballage klarar överfarten och skyddar mot stötar, fukt och mögel än själva produkten i sig. Fast minsta order 10 000 st känns väl lite mycket?

Det måste ju finnas nån vars häck vuxit klart eller i alla fall ur sitt stödbehov, i så fall finns här en hugad spekulant på de överblivna pinnarna. Eller nån med nån annan bra idé?