Det är som sommaren fick nog idag och sa till den mesiga våren; flötta på daj då, din mespropp! , här händer ju ingenting! Och knuffade undan den försiktiga och avvaktande våren som låtit vintern komma på nattliga gästspel. Det är sexton grader och då pratar vi i skuggan. Och det är vindstilla.

Dante och jag har hängt vid stora dammen i skogen och kollat på sothöns. Dit hade också två rätt unga människopar sökt sig för lite hångel i fjolårsgräset, vi försökte att inte snubbla på dem.

Vitsipporna poppar som popcorn i en stekpanna nu, vi såg de första exemplaren redan på skärtorsdagen och idag smäller även de i skuggläge upp sina kronblad.

Dante blir full av barr och kvistar. Snart är det nog dags för årets stora avpälsning.

Är jag kinkig nu? Borde väl bara vara glad, men är inte beskedet lite klumpigt formulerat.

Kom igen nu matte, nu kör vi!