På min skulle det stå "I cut one claw on my dog tonight, made it bleed".

Det här getingboet och ett till på vinden var i volleybollsstorlek, ett i tennisboll och resten; närmare tjugo stycken var stora som golfbollar. Nästan synd att man inte kan plocka ner dem hela, men de är som spröda maränger och faller isär så fort man rör dem.

Praktexempel på grälsjuka; en tjej har lagt upp en bild på en menskopp på Facebookgruppen "Återbruka mera". Kolla in Sabinas kommentar; nu fick hon upp diskussionen på en högre nivå va!
Och Emelie längst ner då, som tycker mens är äckligt: hon har sitt alternativ till mens med på sitt profilfoto (eller är det syrrans unge?).

Jag försöker hänga med på Instagram och Twitter. Ta tempen på nuläget och samhällsklimatet. Jag är även med i en del intressegrupper på Facebook.

Det som slagit mig och blivit alltmer påtagligt är att det inte är bara hundmänniskor är så grälsjuka. Nån lägger upp en bild på en krukväxt i en Facebookgrupp som handlar om vilda blommor och frågar vad det är för växt och genast kastar sig fem ilskna stammisar över stackaren; "läs forumets regler!!!", "det där är inte en vild växt!" .... Istället för att låta nån som händelsevis vet vad frågeställaren har i krukan svara "det är krysteria hysteria, men i den här gruppen ägnar vi oss åt blommor som växer vilt i naturen". I gruppen "Återbruka mera" går medlemmarna hårt åt varandra; meningen är att man ska lägga upp bilder på sånt man tagit tillvara och förnyat och kanske till och med hittat en ny funktion för. Man gillar och kommenterar om man tycker det blev fint. Annars tiger man still. Som när jag ser nån måla en teakmöbel vit (eller täcka den med aluminiumtejp!), inte skriver jag det jag tänker: "den var snyggare före", men det gör väldigt många andra, eller när nån byggt om en tv-bänk till kattoalett (faktiskt populärt) så tar det inte många minuter innan kommentarerna om okunnig inbyggare som inte ser att det blir felaktig ventilation, kattsand överallt, bristande hygien... Ja det haglar.

I gruppen Ägg nära dig grälas det om vad som får kallas ekologiskt och grälas på de som tar för lite betalt för sina ägg, i gruppen Barbet Forum grälas det om hur man väljer en hane till parning. På Edward Bloms Instagramkonto skriver folk att han är fet och äcklig, medan andra frågar näbbigt vad hans gravida fru egentligen har i glaset på bilden. Nu är jag absolut inte känslig för meningsskiljaktigheter och en givande diskussion, det tycker jag tvärtom är stimulerande, men det här är fråga om nåt annat: det är gnabbigt, ilsket och grälsjukt.

Nu kommer jag till det som ändå tar priset och det är på Instagram, jag följer några feministiska konton för att lära mig och hålla mig uppdaterad om vad aktuell debatt handlar om; nu vet jag t.ex vad en cis-person är (vet ni?). Men där på dessa konton, särskilt ett med gästpostare är klimatet närmast hatiskt (kontot heter Kvinnohat, men syfter nog inte på kvinnor som hatar utan hatas väl!?). Så fort nån råkar tilltala gruppen med "tjejer" så kommer "du har ingen rätt att köna mig" eller om nån definierar en transperson som ett kön i ett annat köns kropp så tar det hus i helvete. Att utrycka nån som helst åsikt där är en dans på slak lina över ett alligatorträsk. Se konversationen på skärmdumpen.

Varför skriver jag om detta då? Jag funderar på om ni tror att det är som jag hoppas? Kan det vara så?: att internet är en ventil för mångas irritation och frustration, så de som lyckas lufta alla sina negativa känslor virtuellt kan vara mycket snällare och tolerantare i verkligheten?
Jag hoppas det, för jag tror att när jag luftar min åttiotaggarfrustration här så blir mitt tålamod med dem bättre.