Kylskåpsinventering och sen slänga (under överinseende) braåharester i små byttor och burkar som förvandlats till små luddiga djur och torra lädersulor.
Före det är gjort är det ingen mening att tömma komposthinken.

Man kommer halv tolv till åttiotaggarna (för man först varit och handlat) och börjar kånka upp matkassar, drickabackar och städgrejer i entrétrappan till köksingången. Man ringer på (gör man inte, för ringklockan har varit trasig i minst trettio år, minst lika länge som fjädern till dörrhandtaget varit av), man knackar alltså på och så tar det ett tag; så öppnas dörren av en liten böjd man i grå spretig kalufs och fläckig morgonrock.
Dante kilar in i den trånga farstun och tar sig förbi, medan jag får snällt be herrn backa, så jag kan komma in med allt jag ska bära in. I hallen är lukten av cigarettrök intensiv. För i köket innanför sitter det en som röker som en borstbindare. Varje gång, varje dag, varje timma. Och på köksgolvet står fulla soppåsar och kassar med tidningar och tomglas. Så är scenariot var städdag och det är bara att sätta igång.

Nu skjuter jag vilt från höften: funderar på en villa, ett hyreshus och en bostadsrätt. Såna där som mäklaren brukar beskriva "behöver en hjälpande hand" eller "en möjlighet att själv utforma ditt boende". Eller ja; hyreshuset ser rätt uppdaterat och välskött ut.

Det är väl grav tantvarning på bilder av snygga tulpaner.
Men det skiter jag i, de här liknar ju faktiskt pioner.

Hunden har bäddat i hallen, han vet vad som väntar och han tycker det är astråkigt att städa. Konstigt.