Jo,jo; vissa karlar behöver inte gå charmkurs.

Mötte ett exemplar idag i parkeringshuset ovanpå otäcka köpcentrumet:
"Mycke tanter här idag ser jag, för det är så många små tantbilar parkererade" (pekar på min bil). Svarar undvikande; ja, så hade ju inte jag uttryckt det. "Jo men förstår du, fortsätter han; jag är faktiskt avundsjuk på er för min bil drar en liter milen".
Sen lägger han sig i när jag trycker på hissknapparna; "varför trycker du på den där" (pekar på dörrarna stängs-knappen)? Jo, då stänger dörrarna lite snabbare och vi kan åka lite fortare (så jag slipper ditt sällskap). "Ja, men jag har inte bråttom; jag är pensionär!"

Först gick vi till dammen i skogen. För igår frostade jag av åttiotaggarnas frys och tog hem allt gammalt frystorkat bröd som låg där. Planen var att mata änderna.

På vägen dit mötte vi en granne som är en väldigt besserwisseraktig typ, när det kommer till hundar (kan nog vara så att hon även är det avseende annat i livet, känns nästan så, men jag tänkte slippa ta reda på det). Hon satte genast igång och började fråga om hurudant det gick med Dantes träning och jag svarade snabbt att tack, det går alldeles utmärkt för att slippa få en utläggning om det enda rätta sättet oavsett vad, men hennes sätt alltså. Dante är en god människokännare för han gillar henne inte heller, utan ignorerar när hon lockar på honom, det är bara hennes hund som väcker hans intresse. Annars är han alltid glad i att hälsa på grannar.

Nåväl; framme vid dammen insåg vi att den ännu var istäckt och därmed ankfri, så vi fick gå till bäcken på andra sidan stora vägen istället för bli av med stora brödpåsen.

På vägen dit passerade vi denna fasad, ser ni vad som står i det nedersta fönstret? Nån är väldigt tidigt ute, väldigt sen eller väldigt död? Vad ska man tro?

Ankorna visade sig vara ganska mätta och sådär lagom intresserade av polarkakor med frysbränna. Dante har tagit intryck av den flitiga ankträningen vi körde i somras; han tycker de är astråkiga och surar lite för att jag matar dem när jag kunde mata honom; de räcker ju inte fram vacker tass direkt.

Sen gick vi hem och satte oss framför micron och väntade på frukostplinget.