Tja, vi har väl alla våra sätt att fira helgdagsafton. Och svans är säkert bättre än mello för en ganska musikalisk hunds välbefinnande.

Kvart i fyra imorse var det inte så charmigt att vara hundägare och stå ute i morgonrock och hoppas att hundrackaren ska göra ifrån sig och vilja gå in i stugvärmen igen. Fast han i själva verket redan lagt en redig hög på mattan i vardagsrummet. Vilket Halvan vänligt pekade ut för den nedkylda matten när hon åter var inomhus.
Ja ja, det var lite som man bäddar får man ligga/skura: för igår kokade jag oxsvansragu och frångick planen att ge pälsbebisen ETT rensat ben, utan han fick tre. Därav nattvandringen/saneringen.

Den ordinarie morgonturen ledde sedan in i skogen där våren sakta men säkert återtar mark från vintern, det syns och hörs från dag till dag. Harsyran bryter fram bland fjolårsgräset, mesarna kvittrar och bäcken porlar. Dante gillar alla bäckar, diken och pölar. Imorse hittade han en extra god bäck. Så han tankade fullt så att säga. Det kändes som om han drack upp halva bäcken. Sen fick han lunka sakta vaggande på stigen hem, medan man kunde höra hur det kluckade från magen.