Jag köpte mig en burk med kokosjuice. Det var intressant. Den smakade precis som mina Stan Smith luktade efter en lång sommardag.

Sen gick vi snabbt förbi ett otäckt ställe, fick galna bilder i huvudet som en blodig biltvätt ungefär.

Det bästa jag vet i marknadsväg vart vi än reser är en riktig fiskmarknad, ja det blir ju inga souvenirer, men man får se stora härliga färska fiskar av sorter man inte trodde fanns.

Här i Abu Dhabi var säljarna klädda i blå overaller och de som rensade och filéade i röda. Jag kunde inte med att fota fiskdiskarna så nära eftersom säljarna var ganska på. Först fattade vi inte varför, trodde de vi ville ta med färsk fisk hem till hotellet? Men sen uppdagades att inte nog med att man kunde få sitt nyinköp rensat, så kunde man även köa för att få den friterad eller grillad. Synd att vi var mätta.

Kolla prislistan på sista bilden, en Dirham är lite drygt två kronor, här är det billigt att älska fisk.

Jag har ätit på Zuma i London och Halvan har ätit på Zuma här i Abu Dhabi. Det är ett tyskt restaurangkoncept som bygger på den enkla japanska izakayans smårätter man delar på runt bordet.

I Sverige har vi varit på East och Miss Voon i Stockhilm och ganska nyöppnade Toso i Göteborg som alla tre satsat på izakayastilen.

Vi började med varsin drink. Bilderna blev väldigt konstiga beroende på en stark lampa som ordnade motljus o h hårda skuggor. Jag säger inte att bilderna brukar bli bra, men bättre.

Sen beställde vi; edamame, sashimi, soft shelled crab, tempura, squid, beef tataki, grillspett och en kycklingfilé i yuzusås. Allt var gott, med servisen stressad, allt kom in och försvann ut i en rasande fart, hann inte äta färdigt krabban innan såsen försvann ut i köket igen och sashimin som man brukar börja med kom näst sist.

Så ett tips från Halvan; beställ ett par rätter i taget istället så stoppar det upp flödet lite.

Sen gick vi hem genom natten och det är inte den här staden gjord för. Man ska åka bil. Gå ska man göra på Cornichen. Inte för att ta sig nånstans.