Direktlänk till inlägg 30 januari 2015
Dagens goda gärning; fick syn på en liten gubbe på promenad utan ytterkläder. Anade ugglor. Vi bor mittemot ett ålderdomshem.
Dante och jag kom ikapp honom och började med lite ohyfsade frågor; vart är du på väg, var bor du, varför är du så tunnklädd ... (tunna skor, liten blå kofta och ljus skjorta med såsfläckar). Och lilla farbrorn svarade så redigt och bra: han bodde där o där (typ tre kilometer bort) och han var inte frusen av sig och jag kunde inte ringa sonen hans för han jobbade. Sprang hem efter bilen och ringde Zorros matte: hennes svägerska jobbar på hemmet, men hon var ledig idag. Sen fick jag tag på sonen, bra med gubbar med egen mobiltelefon. Han blev skitstressad, undrade vem jag var och vart farsgubben hade hunnit rymma den här gången.
Så jag tog hem honom och satte på kaffe och sen ringde sonen som inte hittade hit i sitt uppjagade tillstånd. Så dök han upp, tacksam förstås, men samtidigt väldigt arg på demensboendet som tydligen inte kunde hålla koll på rymmarpappan.
Och jag känner mig rätt nöjd att magkänslan redan på långt håll sa mig att den där var nog ute på äventyr.
Häng med till: https://wordpress.com/post/ohejdat.wordpress.com/4 ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | ||||
|