Alltså. Man läser på om hundar och hundproblem. Bekymrad efter att hunden verkar blivit deppad av nyårsfyrverkerierna. Han är alltså lite hängig. Han äter och och följer med ut; dock motvilligt efter viss övertalning, leklynnet verkar dämpat . Så läser man om hundar som är folkskygga, aggressiva mot andra hundar, tokskäller, bits, pissar överallt, käkar bajs och då framstår Dante som den mönsterhund han är. Vänlig mot barn, hundar och vuxna, lydig, positiv, modig, tålig, aldrig rädd för bilar eller tuffa hundar, hänger med varsomhelst utan oro, väntar snällt ensam några timmar, tuggar aldrig på nåt som inte är hans... Men jag vill ju förstås att han ska se fram emot att gå ut och inte ha raketberedskap. Hoppas vi gör rätt som ynkar utan låtsas som det regnar o leker o busar som vanligt utan nåt tvång och att det går över till slut.

Nyårsresterna nådde visst inte riktigt ända fram för alla. Fast de ändå tagit sig till återvinningsstationen.
Sen handlade och fixade jag till åttiotaggarna (och lever & märgben till deppiga killen). Och hämtade bröd i bageriet som ligger max 50 meter från deras hem. Bytte batterier i brandlarmet, vattnade granen, fixade fönsterbelysningen och lagade altandörren som blåst sönder. Tror Halvan har rätt i att det är dags att börja försöka hitta ett annat boende åt dem. Men var placerar man en inomhuskedjerökande pensionär?

Dag två 2015. Hunden är deprimerad. Postnyårsraketsyndromet antar jag. Vill inte gå ut. Först deppar han i hallen. Sen sittstrejkar han i en grushög, till slut lossnar det lite i skogen när det dyker upp några spännande doftfläckar. Vi hoppas på att Zorrolek på eftermiddagen ska få honom på andra tankar.