Nu blire snart taklagsfest! Eller? Sista pappjobbet är lite snett och ska förskäras perfekt för att räcka.

Halvan har tagit ledigt imorgon så vi kan köra full fart framåt på verandan. Värmer upp med sen grill och Awamori. Saknar lillkillen. Lite.

Väntar på en åttiotaggare som fått naglarna fixade. Har storhandlat, pantat flaskor, varit hos revisorn, apoteket, tagit ut kontanter (en raritet numer) och handlat färdigmat. Det där med att städa hos dem har fått en lite förskjuten innebörd.

Idag ska hunden iväg och provbo ett dygn hos ett hundvant par på vischan. Trivs de med varann så blir det en vecka där medan vi konfererar på Cypern (Halvan, jag följer bara med som balkongsmycke). Packa käk, filt, godis, leksaker o bajspåsar (ska väl kanske inte behövas i skogen).

Vår fantastiskt engagerade och kunniga uppfödare Elisabeth berättade om barbetrasens vilja att vara delaktig i allt man grejar med. Får väl fixa en extra pensel åt grabben då, eller det kanske funkar med en lurvig tass?

Blir arg på mig själv. Är med i flera grupper på Facebook där folk publicerar bilder på förfallna och övergivna hus. Vi är många vars fantasi kittlas av tanken på att "ta hand" om dem, stoppa förfallet, återupprätta dåtidens snickarglädje. Men! Har ju egen kuppe att vårda. Det ser vi på grannarna: även om allt är i ordning och välunderhållet hos dem, så finns det alltid något att fixa och pula med. Så nu får det vara slut på stirrandet och tidsslöseriet, det blev så extra tydligt idag när en kille lade upp en bild och skrev "ser ni katten?", tror fan att jag och ett gäng till slösat bort frukoststunden på att zooma över bilden fram å tillbaka, det går att utläsa på kommentarerna. Å ingen katt till synes.
Livet är kort och döden jäävligt lång!