Ibland surnar hundtanten till på sina skogspromenader. Vad är det med er som travar runt i skogen och kastar prylar? Ser skogen ut som en soptipp? Ja, faktiskt; efter er gör den det. Fan, ta med er skräpet hem. Ni orkade ju bära dit det och oftast har vikten lättat av att ni käkat upp innehållet. Okej, näsdukar kan kännas tyngre på hemvägen då och dem brukar naturen göra processen kort med. Men allt av plast och metall, ta med det hem eller till närmaste soptunna. Nu blir det ingen deppig bild på skräp utan på en fin hund på en stig upplyst av gula asplöv.

När man börjar spilla och fippla med penseln är det dags för en kopp kaffe och ett märgben, eller hur Dante?
Kanske kan texten på bilden stämma, men om man har snälla släktingar får man en stökig och ilsken hund av Gud då?

Ibland är min korrekturläsningsfunktion urkopplad i hjärnan. Ber om ursäkt för alla fel i förra inlägget. Har ringt och tackat nej till ramverkstaden, hoppas den trevliga ägaren hittar en köpare.

Tät dimma som fortfarande ligger kvar, man blir alldeles våt i håret av den. Imorse hände det för första gången. Dante morrade och skällde argt på en annan hund. Det var visserligen den andra som började. En liten svart tibetansk terrierhane på fem år vars husse blev förvånad över beteendet: han började genast morra, skälla och göra utfall när Dante närmade sig. Och då var det min tur att bli förvånad för ur Dantes strupe kom en dov morrning till svar och sen började han ilsket skälla tillbaka. Vi lät dem gå em stund bredvid varandra men de fortsatte va riktigt ilskna. Men visst; det finns ju människor jag instinktivt ogillar från första stund, hundar är kanske inte så enkla de heller.
Nu leker Dante med nya favoriten: en Kong, han har redan listat ut att om man kastar sen i golvet så sen studsar så ramlar godsakerna lättare ut.

Vaken. Det är min ömma målarkropp som väcker mig. Nåja, Halvans och Dantes gemensamma snarkkonsert bidrar väl lite också.
Förmodligen är en takstrykning då och då en ganska nyttig genomkörare.

Samlas runt Dante när han använder deras hem som vattenskål, förmodligen hoppas de att nåt ätbart ska lossna från skägget.

Skumbad. Because I'm worth it. Vad det är jobbigt att måla tak! Dante tycker dessutom att kolla på målarmatte verkligen är lika kul som att se målarfärg torka. Skäller och gnyr om vartannat. Minst två dagars måleri återstår, men nu är väl kvoten tappade färgburkar fylld?

Om man målar lite för länge i ett sträck uppflugen på en skraltig stege iförd ett par ganska trasiga arbetsbrallor kan detta hända; att man får försöka skyffla upp utspilld färg.