Till Rigellon i björnmossan på kvällsturen.

Har sett en å annan liten vit larv i köket med brunt huvud och trott att de härstammar från min papperskasse med nässlor som jag plockade till Dante, för där kröp även en å annan tvestjärt, spindel o bärfis. Men idag hittade jag en tredje krälandes i taket ovanför skafferiet. Kändes skumt, samma ställe igen och efter så många dagar från nässlekoket. Först tänkte jag otäcka skräckfilmstankar om mus/fågel död på vinden, men sen bestämde mig för att röja och städa skafferiet och ganska snabbt: ja, på översta hyllan hittade jag en påse pistagenötter med krälande innehåll, säkert ett tjugotal larver i. Tror Halvan köpte nötterna i lösvikt i butiken här intill. Han gillar pistagenötter bäst av alla nötter och allra särskilt de från Alesto, en grön påse man kan hitta på Lidl, men som ligger ganska långt bort från oss. Vet att han inte tyckte att lösviktsnötterna var så goda. Undrar om nötterna kittlade ;-) Funderar på om krypen hunnit flytta in i valnötterna och mandeln. Nu åker det mesta ut som inte har en säker och försluten förpackning.

Dante lyssnar på skogens alla ljud. Sedan träffade vi Rooney - en Rottweilertik som gärna ville leka med Dante. Det ska vi göra, sen. När han får leka fritt igen. Matten sa att Rooney nästan inte hade några kompisar att leka med för alla hundägare är så rädda för rasen, men Dante leker ju med schäfertiken Kiera så han ska nog klara av det. Han backar ju alltid undan när en tik säger ifrån.

Idag verkar grabben ha sovmorgon, han ligger på golvet bredvid min säng och springer i sömnen. Hundar verkar ha dramatiska drömmar. Igår körde vi dragkampslekar hela kvällen, Dante tyckte väl det var min plikt att ställa upp nu när han inte får leka fritt med andra hundar. Och så var det köttbullejakt förstås: jag delar köttbullar i fyra delar och säger till Dante att stanna i hallen, sedan stänger jag dörren till vardagsrummet bakom mig och gömmer godbitarna högt o lågt. Sen släpper jag in Dante och säger sök. Han älskar det, han nosar om och om igen, springer runt och söker i stolar, under bord, på golvlisten, i vedkorgen, på elementen. Han ger sig inte förrän han hittat alla, ibland kan han missa nån, då räcker det att jag sniffar lite åt rätt håll för han ska förstå att det lönar sig att leta lite till.
Dragkampslekarna går brutalt till: vi ser till att va på en matta eller nåt som Dante kan få spjärn med tassarna mot. Sen kör vi, drar och vrider o vänder, drar uppåt/nedåt och åt sidorna, ibland snabba ryck o ibland segdra. Och så morrar vi, båda två. Då får man en annan bild av Dante, hur han skulle kunna va om han va en elak o ilsken hund med sina nya kraftiga tänder och råa björnstyrka.