Så glad! Nu har min gamle far äntligen bestämt sig för att lägga bilnycklarna o körkortet på hyllan. En lycklig dag både för honom och alla andra som slipper bli påkörda. Mamma ska provköra en Nissan Micra, det bli nog bra. Gamla bilen är skrotad.
En nyduschad Dante försöker forcera en ihoptejpad förpackning med en köttbulle i.

[Bild]

Solig fredag morgon. Rastad hund snarkar i hallen. Trädgården genomvattnad. Igår skulle vi åkt och kvällsbadat, men Halvans mage verkade kräva en nära och lättillgänglig toalett, så vi stannade hemma och använde dammen istället. Till bad alltså. Fiskarna har blivit så himla modiga, eller knäppa av värmen? När Dante står i vattnet och dricker börjar de nyfiket simma runt hans ben. Han tycker de är läskiga. Man får ju hoppas att den lilla katten som brukar hälsa på inte upptäcker dem. Hon verkar mest va inne på att smyga på sädesärlor. Småfiskarna har vuxit snabbt och börjar visa färg. Undrar om det är olika kullar för det är som om de är av tre storlekar. "De fyras gäng" som flyttade med oss från Göteborg ser ut att jaga de små lite av och till, men de som överlevt jakten hittills ser ut att vara för stora för att bli middag. Ska försöka fota lite fina fiskbilder ikväll när det blir skugga över dammen.

Kan bli ett veterinärbesök; grabbens hörntänder är på väg och två av valptänderna har inte gett med sig ännu. Vi kör brutala dragkampslekar morgon o kväll o jag pillar å vickar när jag kommer åt. Höger "dubbeltand" i underkäken syns på bilden.

Kan bli ett veterinärbesök; grabbens hörntänder är på väg och två av valptänderna har inte gett med sig ännu. Vi kör brutala dragkampslekar morgon o kväll o jag pillar å vickar när jag kommer åt. Höger "dubbeltand" i underkäken syns på bilden.

[Bild]

Tänker och räknar. Fick besked från säljaren igår att en köpare redan fanns, men att finansieringen skulle bli klar idag. Tycker jag får ihop siffrorna. Trots värmen. Så nu sitter jag och tänker onda tankar och hoppas att eventuell bankman har en dålig, varm, svettig och tjurig dag. Skulle kunna bli ett "tredje gången gillt". Håll en tumme för mig!
Dante väntar på kvällssvalkan.

Mens. Det pratar man inte om och skriver inte heller. Tänk att det fortfarande är skämmigt, fast varenda kvinna runtom dig gör det tretton gånger om året. Tills de uppnått en viss ålder.
Jag började menstruera redan i tioårsåldern, oregelbundet förstås, men jävligt jobbigt. Slutade simträna nåt år senare, hade en manlig tränare och kunde inte för mitt liv berätta för honom varför jag hade så himla ont och skippade några pass. Skulle sova över hos en kompis på sommarstället och toaletten gick inte att spola; hennes mamma blev konfunderad men frågade faktiskt elvaåringen om det var så att hon hade mens, vilket jag rodnande bekräftade. Sov på en dubbelvikt medhavd handduk för säkerhets skull. Vid tolv års ålder lyckades jag lära mig använda tampong, familjen semestrade vid Medelhavet och jag skulle fan bada! Sen blev det mera regelbundet. Men fortfarande himla skämmigt. Hatade att köpa mensskydd. Med receptbelagda värktabletter i rättan tid, så gick det att bemästra den initiala grymma smärtan. Missade jag det så var proven på gymnasiet en fasa att genomlida. Oräkneliga nätter har jag vandrat fram o tillbaka, duschat hett hett, krupit ihop i fosterställning, spytt och svimmat.
För några månader sedan fyllde jag de magiska femtio åren. Och i samband med en cellprovtagning bad jag barnmorskan ta ut hormonspiralen utan att sätta in nån ny. Jag har haft hormonspiraler i sammanlagt ungefär tjugo år. Ingen smärta, ingen mens. Ett underbart problemfritt mensliv alltså. Tänkte att jag nog inte skulle få tillbaka eländet, att klockan liksom var slagen för mig. Pyttsan! Nu är plågan tillbaka, man kan ställa klockan efter smärtan, eller känna smärtan efter klockan eller hur jag nu ska uttrycka det.
Och jag står som en fåne framför hyllan med mensskydd, det har hänt en del sen sist jag behövde kolla. Eller? Tjugo års produktutveckling. Det har ju faktiskt inte hänt nånting!: mer än att grejerna fått vingar och förpackas i allt mindre och tjusiga noninformativa kartonger. Man får gissa sig till vad som inte är tunt som hushållspapper eller knöligt tjockt som en gammal cellstoffblöja.
Det blir nog att boka tid hos gynekolog för en ny snurra och återerövra mitt bekväma mensliv.

Vi skulle på äventyr till en sjö idag, det var min plan. Men Dante har nog stukat vänster framben. Igår när dagen hade övergått i svala kvällen fick han leka för mycket. Först en runda med Zorro, border collien, sedan fick han följa med grannen på skogspromenad, när han kom tillbaka kom Nelly, grand danois, med sina två italienska vinthundstjejer och ville köra några varv, klart Dante hängde på, han vet ju hur en italienska vill ha det. Sedan kom Leo, pudel och bichonblandning: han ville brottas, Dante säger aldrig nej till en match. Därefter anslöt Kiera, schäfern och Frasse, golden retrievern som egentligen flyttat. De tyckte det var lite skojigare att leka med varandra, så Dante började svartsjukt skälla. Det var nästan så han tyckte det var skönt när matte tyckte att nu fick det vara nog, nu går vi in.
Det är fantastiskt med hela detta härliga hundgäng som leker så bra med varandra. Men idag får nog min pajas vila.