Ohejdat funderar. När man skaffar prylar så gör man ju sina val. Man väljer hund efter vem man vill verka vara: en glad o snäll hund eller en tuff o farlig hund eller en nätt o lite skygg jycke eller ... Samma sak med hem: ett enkelt hus på landet, en pyttelägenhet i city, en lyxvilla i prestigeområdet eller .... Samma sak med bil. Och med valen uttrycker man sig själv och skapar sin självbild, klart plånboken styr, men identitetsvalen aktiveras så fort man inte bara köper nåt man absolut måste ha o precis har råd med. En Pitbull går fetbort för mig, tillsammans med lyxvillan på gräddhyllan och suven parkerad framför. Jag köper hellre champagne för pengarna.

Igår tog vi en kvällsrunda och övade inkallning, det gick galant. Tills vi kom inom synhåll hem. Tills vi var i höjd med de hundrädda grannarnas tomt. Där pågick kalas med en massa barn och en boll. Dante drog iväg och seglade över häcken i ett galant hopp och gav sig genast in i leken, när killarna plockade upp bollen begav han sig istället på upptäcktsfärd och hittade grillen och grillspetten... Matte skämdes och sprang runt för att inte förutom fyrfotad inkräktare, dessutom trampa ner en och annan thuja. Ursäkter framfördes till unga damen som fångat in busen och så pep vi hem fort som fan.
Idag har jag varit och lämnat en stor maffig syrenbuddleja och bett om ursäkt igen. Vi får öva inkallning i rastgården tills Dante fattar att matte kan mena allvar.

Den gamla bosniska damen i sin nylonträningsoverall med åttiotalets pastellfärgade blixtränder på axlarna, alltid två varv varje dag. Den unga kvinnan i rött hår med långa haranger tatuerade på ryggen under linnet, alltid i ett för högt tempo för att man ska hinna läsa ens ett endaste ord. Paret i shorts och funktionströjor i raskt promenadtempo intensivt diskuterande. Buttra tonårsflickan i rosan hood med den lilla pinchern i släptåg. Spänstiga tjeckiskan alltid vitklädd som passerade pensionsåldern för femton år sedan. Fast skogen känns ändå som ens egen och bjuder på tystnad, sumpiga stenbrott, myggor så fort man lämnar stigarna.