Igår på midsommaraftonens morgon så åkte vi till en liten stad för att köpa en trädgårdsgrupp från sextiotalet med nytt virke i. Ribbat trä på ihopfällbart galvat stål. Fyra stolar med dynor, ett bord och ett parasoll med fot. Säljarna var ett par; åttiotre o åttiofyra år gamla, som mina åttiotaggare alltså. När vi kom dit stod kaffet framdukat med sju sorters kakor, så det var bara att slå sig ner och njuta av det sällsynta tillfället att få en inblick i strävsamma människors liv. Han hade förstås renoverat möblerna själv. Och han hade varit svinbonde ända fram till nittiotalet och nu vävde hon mattor de åker och säljer på marknader i trakten. Fram till förra året hade de båt i sjön för att kunna fånga egen fisk, men i vintras hade den blivit stulen. I trädgårdslandet växte potatis, de räknade på att få ut 50 kilo. Gifta hade de varit i sextiofyra år nu, man måste kunna förlåta sa hon, om han inte är en sån där som super å bär sig åt förstås. Vi pratade om dåtidens och nutidens svinuppfödning och vi var rörande överens om att det var bättre förr. Sen väckte vi Dante som somnat under bordet, packade in stolar o annat och for vidare till en liten håla i närheten med en klädaffär där Halvan ekiperade sig. Fina kvalitetsgrejer; fem skjortor, tre par byxor och ett par skor för fem papp. Trädgårdsgruppen med dynor o parasoll kostade 1200kr inalles. Vi försökte inte ens pruta.

Klockan kvart över tre var jag uppe och torkade kiss och spyor. Inte helt ovanligt kanske en midsommarnatt. Men nu var det efter en hund. En som uppenbarligen ätit för mycket gräsklipp. Kisset kom som en bonus när jag skulle gå ut med honom efter saneringen och skulle sätta på halsbandet, då smet han undan till Kelimmattan och satte igång att skvala. Tack Dante. Nu ligger han o Halvan och snarkar ikapp, sjusovare båda två.