Nu övar vi. Passivitetsträning. Dante kan se hem, men lägger sig snällt och vilar i skuggan.

Vi har utsikt över ett stort fält från vår trädgård, ett populärt stråk för hundrastare och där har vi lärt känna de flesta av Dantes kompisar. Rätt ofta ser jag människor strunta i att plocka upp efter sina fyrfota vänner och det retar mig. Jag kan inte låta bli att kolla varje gång jag ser en hund sätta sig om matte eller husse tänker plocka.
Men nu har jag bestämt mig, jag ska sluta bry mig, vill inte va som Halvan som ägnar mycket tid i bilen åt att kritisera sina medtrafikanter. Det är nog jobbigare för de lata hundägarna än för mig, för man ser dem ofta noga se sig omkring för att kolla om någon ser dem innan de knallar vidare.

Dante är ju i dammen varje dag men inte så han lämnar botten med tassarna och tar några simtag. Tyckte det var dags nu. Det finns ett hundbad en bit härifrån så dit åkte vi imorse.
Tyvärr har jag inga bilder på simmet, kombinationen vatten, sand och vild valp gick inte att förena med fotografering. Men Dante simmade efter mig, lite pipande men utan tvekan och med fina bentag. Sedan fastnade jag i lerbottnen rätt långt ut i vattnet, med ena benet ända upp över knät fast i leran och det kändes sådär när även andra foten började sjunka ner, tror inte Dante hade orkat dra loss matte. Nåväl, jag kom loss med en rejäl lerinpackning upp till låret. På sandstranden efter doppet fick Dante spatt och T-Rex kom fram som en exalterad, galen, hoppande och bitande svart våt valp full av sand.
Nu är vi hemma. Lite våta och leriga och sandiga. Dante sover som en stock.