Vaddå björnfäll framför öppna spisen? Vi kör med levande nalle.

Idag har vi prövat att fika på café i förortscentrum tillsammans med Fru Martini. Blev lite nervös när jag såg hon hade vita jeans. Dante lämnar sällan hoppsaochskutta-garanti. Men vi klarade oss. Dante skötte sig bra. Fru Martinis släkting som hon hjälpt mycket kom förbi för att lämna en present. Paketet såg väldigt lovande ut, en lite större smyckesask, men den innehöll istället ett nagellack i en skum nyans. Hade svårt att hålla mig för skratt när jag såg Fru Martinis besvikna uppsyn.
Sedan åkte vi en sväng till åttiotaggarna för att syster skulle få hälsa på Dante. Tjugo minuter intensivt tjattrande, blir hon inte trött på sig själv nån gång? Och alla dessa meningslösa frågor hon ändå är ointresserad av svaret på. Men nu har jag besparat Halvan ett besök i helgen så slipper han gå i taket av irritation.

För att vara en vattenhund är Dante rätt fjompig med regn, knappt han ville gå ut på morgonkissen.
Nu har vi gått en skogsrunda, målet var att hälsa på hästarna, men de hade ännu inte hunnit ut ur stallet.
På vägen träffade vi åtta månader gamla (unga) Jaffa, en strävhårig tax. Hon är mattes tredje tax. Matte tyckte det inte var nån idé med valpkurser och uppfostran. Hon var nöjd med att Jaffa lydde Sitt och Varsågod före maten. Vilken hund lär sig inte det snabbt som attan? Med tanke på vad belöningen är : en skål fylld med mat. Idéen med den övningen är ju att man ska kunna tillämpa Varsågod i andra sammanhang så man kan träna hunden att söka mattes/husses tillåtelse.
Som sagt: svansen står inte direkt upp i regnet ...