Husse skruvar trall, Dante spelar tärning och jag dricker upp min öl.

Vår trädgård är rätt futtig nu, ser mest ut som en grushög med en klen liten skir häck runtom. Ingen skugga från växtlighet utan bara från själva huset och ett litet fjuttigt parasoll från Jysk. Så på morgonen fixar Dante och jag bestyr på framsidan och på eftermiddagen på baksidan allt för att tillfredsställa hans behov av en skuggrik tillvaro. Börjar allvarligt tro han är en svart vampyrhund för han kan till och med gnälla av att solen lyser på honom som om det gör ont. Vilken tur att han kom till en icke solälskande familj då.
Det är pollen överallt nu, vi blir gula och dammen ser ut som gula floden, Dante får gula strumpor när han går i högt gräs (farligt lik en gnagare).

Nu är jag ju invand på en tidig morgonkiss för Dante så då har jag förstås passat på själv, inte ute då, men när jag ändå gått upp. Så numera när Dante hellre sover ut och växer fast och plattas ut i sängklämman så vaknar jag ändå, fast nu är det jag som är kissnödig för jag skämt bort blåsan. Eller också är det de förbaskade duvorna som sitter på skorstenen och hoar så det ekar.