Ibland har man tur: vi fick en jädra fin trälåda av Fru Martini: har innehållit en Taittinger i storleken Jeroboam: 3 liter alltså.
Och tur med vädret: har grävt och klippt och trimmat i trädgården sedan imorse och gick in fem minuter sedan: nu spöregnar det plötsligt. Och mörkt blev det och lite åska, men Dante bryr sig inte, han tycker vi ska sova en stund innan det är dags att förbereda middagen. Det kommer gäster, bl.a en ettåring (människobarn).

Tyckte det dunkade ovanligt mycket i tumlaren.

Igår lyckades Halvan och jag ge Dante kvällsmat en gång var. Jag tyckte han verkade lite förvånad, men lika hungrig som vanligt trots att det var en halvtimme sedan förra serveringen. Och kan det hända en gång kan det hända två resonerade Dante imorse; visst har jag fått frukost av matte men då var ju husse i duschen så lite intensiv uppvaktning och följaJohn borde ge effekt. Sorry gubben, den gick vi inte på.
Så lite desperat gnagning på pinnar under morgonpromenaden borde visa hur hungrig jag är: