Cellprov. En finlandssvensk barnmorska. Som Mymlan ungefär; lilla Mys syster. Underlättade. Fru Martini passade Dante med bravur. Bild från väntrum nr 1: ingen läser de gamla tidningarna länge: alla pillar på sina telefoner.

Nu blir det definitivt ett blogginlägg utan bild, fast jag tog ett foto. Jag är hänsynsfull. Vi stack iväg i lilla bilen för att fylla på hundmatsförrådet. Jag brukar fulparkera intill stora hemska gallerian och kila in via en sidoingång direkt till djuraffären. Men där stod förvaltarens bil, så jag fick vända och bestämde mig för att lämna Dante med sin tuggleksak i bilen, han verkade ändå rätt försjunken i att perforera den med sin nåldyna till mun.
Skulle jag inte gjort. Insåg jag direkt när jag kom tillbaka fem minuter senare utan att ens öppna bildörren. Min bil är inklädd i filtar, plädar och handdukar utom förarplatsen då och just där satt Dante och glodde på mig bakom ratten. Mitt i en kaskadspya modell XXLarge.

Våran valp är nyfiken i en strut, han vill alltid vara med där det händer; så nu blev det riktigt spännande med en kille på knä under handfatet och alla verktyg och rören och kartongen som utkastaren låg i; den var nog bäst, kändes bitvänlig. Fick stänga in honom i vardagsrummet, det blev protester i form av näbbiga valpskall och krafs på dörren, men det gick över på några minuter: då blev matte glad. Nu ligger han och sover medan det skramlar och bankar i badrummet.
Igår fick Dante en stor fin godisbit av en gäst, himla gulligt att alla som hittar på nåt till honom, det såg ut att stämma med hans spannmålsfria diet och var i form av ett märgben. Men idag märker jag på nummer två att det där var nog inget för honom, inga detaljer: men lukt och konsistens lämnar en hel del övrigt att önska, dessutom fes han imorse och det, för att citera en annan bloggare; luktade inte hallontårta.
Och när jag läser på den pyttelilla innehållsförteckningen så inser man att den består av mjöl, mjöl, mjöl. Sorry Frolic, den går vi inte på igen.

Gick väl sådär på valpkursen igår. Det känns som om Dante varvar upp snarare än varvar ned när han får vänta i bilen mellan passen. Härligt att se kursledaren visa och hantera så enkelt och tydligt, hon har verkligen hundpondus!
Men igår var det en kursdeltagare som lyfte sin ca sex kilo tunga valp i nackskinnet flera sprattlande och tjutande meter. Det kan väl ändå inte vara ok? Det som förvånade mig mest var nog att han inte blev tillrättavisad av kursledaren. Jag vet att nackskinnet kan vara bra att "nypa" till i när man vill visa att nu är det allvar. Men nu rörde det sig om en valp som sprang fram till en annan för kopplet gick sönder.