Lite närmare Västindien med Rhum Punch.

Dagens förmiddagsträning för Dante var att vänta i bilen. Jo, han fick ju träna i stora hussebilen i måndags på valpkursen, men nu var det dags i pyttiga mattebilen. Det var grått och kulet så ingen risk för överhettad inlåst valp eller upprörd publik. Först åkte vi till återvinningsstationen och slängde kartonger, sedan stora mataffären och jag hoppade in för att köpa musslor och slätbladig persilja, de hade ingetdera (den usla butiken förtjänar ett eget gnälligt blogginlägg). Sedan så vi drog in till city och jag hoppade in i köttbutiken: nähä inget nötkött med ben som Côte de boeuf, Clubstek eller T-bone. Fick bli karré från glad gris istället (nåja, glad fram till en viss punkt i livet). Sedan in i fiskbutiken som jag egentligen gett upp hoppet på för länge sedan: deras musslor var en vecka gamla = fortfarande hopplöst fall alltså. Ok, vidare till konditoriet, ja jag vet; jag ska inte äta sånt, men jag har haft ett bakelsesug i en vecka nu, nähä inga bakelser, vidare till nästa och jippie: napp, ikväll blir det bakelse till efterrätt. Sedan ett sista stopp utanför lågprisbutiken.
Ja hur skötte sig Dante då? Lite hopp å skutt, men mest bara koll, bästa platsen är tydligen i baksätet med tassarna på hatthyllan. Lovar gott inför de dagar det funkar temperaturmässigt att lämna honom i bilen. Och det är inget fel på hans luktsinne: den rackaren identifierade genast den stora påsen med frysta märgben jag köpte till honom hos kötthandlaren. Jag skulle vilja påstå att han blir hög på råa ben, han blir helt spattig.

Vad är det med folk och högerregeln? Är den så himla krånglig att förstå och tillämpa? Jag har lätt för den trots att jag alltid måste tänka till: vad är vänster och vad är höger. Här i villaområdet är det få som behärskar den, tre varianter tillämpas istället, här uppräknat i den ordning de är populärast:
1. bilen på största gatan går först
2. största bilen går först
3. bilen med största/kaxigaste föraren går först

Bild lånad från Teknikens Värld.

Dante är utfordrad och tuggar ben till efterrätt, Halvan har fått med sig lunchpacken och farit, jag dricker kaffe och funderar på om jag kan komma ihåg när rörmokaren sa han skulle komma idag, vi får hålla oss i närheten på morgonrastningen helt enkelt. Huset är himla långt och trädgården ännu längre, men det finns bara ett enda vattenutkast; längst in i garaget i bortersta hörnet från allt annat. Så det är ett evigt dragande med slangar och med nyplanterad häck så blir det en del vattnande. Nu ska ett utkast fixas på mitten och vi ska förbereda för eventuell kommande lyx: det blir för både varmt och kallt vatten (i vårt förra hus hade vi ett badkar i den insynsfria trädgården). Men häcken får allt växa upp lite mer först.
En bild på två som jag hoppas ska sluta trivas i trädgården och flytta nån annanstans nu när den blodtörstiga besten Dante flyttat in.