Vissa rubriker får man äta upp. Som förra. Här har härjats med Frasse och Zorro så nu ligger Dante o pustar ut. Fullständigt slutkörd. Lätt att vara en gläfsande kaxig valp tills de stora killarna säger ifrån. Nyttigt. Frasses gammelmatte är störtskön, hundvan, lugn och låter som Tabita; hon välte genast ner Dante på rygg och började klia mage; han accepterade direkt, en del har den; hundpondusen.

Imorse gick vi över till grannen som har en bichon nånting som skäller och skäller på Dante så han vill gå in när han hör det. Tänkte grannskapet skulle slippa hans eviga skällande åtminstone när Dante passerar. Den vovven var dock inte så kaxig när han fick närkontakt med Dante som ville leka. Jag blev lite orolig när jag tittade lite närmare på hunden, klorna var närmast centimeterlånga och krökta och runt ögonen såg det ut som en infektion, kollade inte öronen, men kan ju misstänka att även de är infekterade för matten sa att han hör dåligt. Ska man säga till? Tydligen ska den flytta till mattes föräldrar så då kanske det ordnar sig med lite noggrannare vård.
Dagen ska ägnas åt att testa om det går att låta bli att skruva upp Dante till skäll, bit och storspattnivå. Fast han börjademed att ta ut köksmattan i hallen...