Känns inget vidare, men det var väl tvunget, efter ett eskalerande byxbitande och blodvite i händerna; fick spela rollen som arg tik och trycka till Dante. Följde valpböckernas råd och höll fast honom i famnen tills han slutade gny och sprattla. Nu är han rätt spak, så jag bjuder in till lek så han inte tror jag är långsint. Eventuell frustration tas ut på borsten.

5,9 kilo sa veterinärens våg. Dante surnade till på honom och hans vaccinspruta så han la en redig pizza på mottagningsgolvet precis när vi skulle gå. Nu väntar vi på sopbilen.

5,6 kilo valp nu. Idag ska vi till veterinären. Hoppas på gott uppförande. Från veterinären alltså. Ingen hårdhänt typ. En vaccinationsspruta ska ges och så ska jag fråga om grusätningen, den gör ju livet lite besvärligare för oss som bor på en grusad gård.
Igår tyckte Halvan att Dante inte bryr sig lika mycket om honom som om mig, men det är inte ett dugg konstigt: hundar ser till nyttan och det är jag som langar fram maten.
Igår kväll inträffade denna morgons riksnyhet alldeles nära oss, men vi har inte märkt nåt alls. Vilket är tacksamt.