Det finns en tanke jag gärna återvänder till när nåt känns motigt och övermäktigt:
"Livet är kort och döden är jäävligt lång"
Ska helst uttalas med finsk brytning också. Har för mig det är ett finskt ordspråk. Men det är så bra! Det kan få mig att få tummen ur och bli klar med nåt jag går och drar på, det kan få mig att släppa nåt som gnager och det kan få mig att välja champagne istället för vatten. Kort sagt: det hjälper mig att välja rätt i ljuset av livets förgänglighet.

Kommer hem med ny färg på kalufsen, mjölkchoklad sa frisören. Oj, oj, oj, vet inte riktigt vad jag tycker, kanhända betyder det att den bruna valpen blir min eller? Ska få besked ikväll lät det som, lite spänd tror jag, men blir det så lär jag matcha.

Imorgon kommer hjärtegrynet hem. Lite å fixa innan dess. Dessutom ett besök hos hårfrisörskan, det är ju det här med de gråa stråna, de blir inte färre om man så säger och de kommer i kolonier. Har snart en Lasse Holmqvist-lugg om någon minns. Taktiken hittills har varit att göra blonda slingor så funkar de som kamouflage. Men nu har jag tröttnat på utväxtkrisen varannan månad. Och vad gör man då? Tänk varje gång jag besöker salongen tror jag att frisörskan ska stå där med ett trollspö och ta da ! Voilà ! : plötsligt har jag en ursnygg frisyr i en ursnygg färg och det håller för evigt. Varför händer det aldrig?

Härligt, men vilken privatperson köper 3 kilo Netto?

Nä, tyvärr. Imorgon får jag besked. Detta är ett kramdjur på loppisen för 20kr.

Idag är det dags att "träffa" valpen, via videotelefoni då. Funderar på vad jag ska ha på mig, borde ju hålla i ett ben eller nåt annat gott S å han börjar längta.