Det är snart mitten av mars och inga getingar har setts till ännu, såg några pyttiga vildbin igår när jag hade besök och vi fikade ute trots att det egentligen inte var lä i solen. Det betyder att det nu är ganska komfortabelt att jobba på vinden, sen när det blir sommar skulle vi kunna bjuda in till bastubad där uppe istället. Så det blir väl dagsverket: att mäta upp, köpa och sätta vindpapp på norrgaveln. Sånt jobb som Halvan gillar att jag gör, som inte kräver hans petiga noggrannhet.

Solen har tillsammans legat på idag så jag har testat min droppslangsanläggning:

Bestämde mig förra veckan att Halvan behövde en present. Nu har han rätt glas till all whisky han dragit hem.

Inser att jag svär mer i bloggen än i verkligheten. Känns inget vidare. Blir ni trötta på det?

Jag längtar så efter en kringgärdad trädgård, nu ser det ut som huset ligger på ett fält, jag vill ha insynsskydd och ombonat. Så igår monterade jag droppslang längs häcken jag planterade i höstas. Just nu ser det ut som små jävla pinnar nedstuckna på rad, men i höst efter en flitig omvårdnad då jäklar. Väx upp! Är det nån som har en avenbokshäck och kan ge mig några tips?

Vad jobbar du med? Jag tänker på dig, du som mördade Nils Horner. Du som gick fram mot honom där han stod med ryggen emot dig och sköt honom i huvudet. Vad gör du, dricker du ditt eftermiddagste? Skryter du? Luktar det krut om dina fingrar? Tänker du på Nils? Tänker du på Nils familj? Tycker du att du gjorde nåt bra för vilken sak du nu gör det du gör? Vem ska du mörda imorgon? Och vem ska till slut mörda dig? Eller vem ska få dig att förstå att våld är en väg som inte leder framåt, bara bakåt?

Nils Horner mördad i Kabul. Svårt att ta till mig beskedet. Det känns som om jag har hört hans röst från Asien varje dag i nyheterna i P1. Tack för alla reportage, tack för din sansade och medkännande ton.